Dreams...they will come true...

Ojoj, 209 besökare och inget nytt inlägg i sikte. Jag känner mig lite avslagen rent allmänt just nu och detsamma gäller för bodymodandet. Nästa tatueringstid inbokad i september först och de piercings jag har ska väl få chansen att läka ihop ordentligt.

Planerna ser väl ut lite så här annars:

Tungan ska delas, och jag måste nog räkna med minst två veckors konvalecens då jag inte behöver prata mer än nödvändigt. Så tidigast till jul. Eller till våren eller sommarsemestern. Det känns inte som att det är bråttom. Två års betänketid är nästan lagom. Tanken var tidigare att jag skulle gjort det i våras som en 33-årspresent men det blev två implantat istället och så här i efterhand var det ett klokt beslut. Tiden var inte mogen (jag är en långsam jävel, remember ;-)).

Ett litet implantat i örat kommer göras så snart ekonomin tillåter. Antagligen blir det något på andra örat också, för att inte förstöra symetrin.

...och drömmen är att vara färdigtatuerad exakt tio år efter att jag började. Antagligen blir det inte så och det är nog lika bra. Vad ska jag göra sen?

Min medusa

Så här blev det! Lite svullet men snyggt ändå. :)


Loppbiten och mytbustad!

Som ett crescendo på semestern så avrundades den i Östergötland hos kompis Hanna med släkt - vilket också är släkten till min äldsta barndomskompis, som dessutom var där med man och barn, så det kunde inte bli bättre.

Förrutom sjukt god mat och trevliga samtal och glada barn och djur, så tog vi oss en runda bland de lokala loppisarna, och de var MÅNGA - även om de inte var lika många som fästingarna på en viss spansk vovve jag känner.

Jag var som vanligt full av fördomar, mot människor, landsorten mm, så döm om min förvåning när jag köpte en fin kanna från 1800-talet och kom i samspråk med en otroligt trevlig kvinna som var enormt intresserad av tatueringar. Hon hade inga själv, men sen kom det ju fram att hon drömde om en blomranka från halsen och ner till vristen. På grund av allergi hade hon inte vågat göra en, men jag peppade henne lite och gav henne numret till min tatuerare. Ska hon ändå till Stockholm någon gång så...

Vi pratade i över 20 minuter och hon var fascinerad av mina motiv, och vi enades om att det finns alltför många fula tatueringar men att det också är en fantastisk konstart.

Och idag när jag var och simmade frågade en liten tjej om jag skulle komma imorgon också :) Efter att hon hade tittat på mig hela tiden när jag duschade (tur som f-n att man inte är blyg alltså).

Att tatueringar skrämmer små barn och gamla tanter är alltså en myt. BUSTED!

Namedropping.

Nu när jag har fått 100 besökare på min blogg så måste jag fira med en sån där fjortislista över alla mina mods så att folk kan se hur cool jag är.

  • Vertikal labret, 1.6 - Chai på Calm
  • Septum, 1.6 Nån på East Street
  • Näsvinge höger, 1.2 Marcus på East Street
  • Näsvinge vänster, 1.2 Chai på Calm
  • Tunga, 1.6 Marcus på East Street
  • Örsnibbar 2x18 mm -"- (töjt har jag dock gjort själv)
  • Tragus, conch, helix - 1.6, 4.0, 1.6 East Street
  • Örsnibb 3.2 - Chai på Calm
  • Anchor höger tinning Chai då han jobbade på East Street
  • Anchor vänster tinning Annika på East Street
  • Bröstvårta x 2, 2.4 mm Chai på Calm
  • Tre anchors under nyckelbenet, Eddie

Alla mina tatueringar är gjorda av Mia på Flash Fighters <3 utom en enorm sak på låret som är gjord av en kompis (och det syns :-D)

Implantat av Chai på Calm


Då får jag hålla tungan rätt i mun.

Imorgon ska jag ta mig iväg till Calm och göra en medusa. Det kommer att se ut ungefär så här:



Angående mina planer att dela tungan - just nu är den största funderingen NÄR jag ska kunna få till det. Jag tänker INTE skylta med den på jobbet (om de läser här är en annan femma, då har de ändå valt att få en inblick i mitt moddande), och jag kommer antagligen inte kunna prata så bra på några veckor. Kanske över jul? Det skulle vara en bra julklapp till mig själv. :)

Sen får jag hålla tungan rätt i mun och inte räcka ut den i tid och otid.

Apropå snyggt...

Den här tjejen har seriöst fått mig att vilja töja septum. Det har aldrig varit ens ett alternativ förrut. Hon är så HET!

Wow! Dubbelwow!


Too much is never enough.

En fråga jag stöter på ofta ute på forum och i övriga världen är - "när blir det för mycket". Det är i ungefär samma kategori som - "hur mycket kostar en tatuering". Det går verkligen inte att svara på.

Jag kan se bilder på människor och genast reagera på att det är FÖR mycket (för min smak givetvis). Generellt brukar jag reagera när folk har fler än en labretpiercing, inte negativt (och det är faktiskt inte min business), men det är inte min grej. Det ser ut som att folk har sytt ihop munnen. Jag brukar inte gilla stora töjda nostrils heller - men så ramlade jag över en tjej - Currix på helgon.se och jävlar vad snyggt det var på henne! Tjocka ringar i septum är inte heller hett och inte heller smala med stor diameter. MEN - letar man lite, så hittar man ALLTID folk som klär i det - och - man hittar alltid en massa folk som inte klär i det heller. De jag tycker är snygga är överlag de som jag också tycker klär i de mods de har valt.

Summa summarum - var snygg, var moddad och var glad. Typ.

Hot and goth!

Efter en synnerligen o-gotisk dag i solen(!!!!) är jag inte direkt i form för att författa något längre mästerverk, men jag underhåller er med de otroligt söta skorna som jag inhandlat på OdiumClothing. Helt bedårande och bara 49 guldpengar och nio silverpenningar.

Jajaja, jag VET. Men jag är gammal nu, och då blir man ändå brun, rynkig och får dålig klädsmak, så är det bara. Och dessutom är skelett som legat i jorden rätt bruna de också....

Så jag är ÜBERGOTH!


La familia.

Jag tror inte att det är många som har missat tjejen som vaknade med 56 stjärnor i ansiktet - när hon hade bett om tre.

Jag vet inte om det är sant att tatueraren missförstod, och jag förstår inte hur man kan sova sig genom en ansiktstatuering men det är inte det jag tänker skriva om heller.

Jag vet hur det är att bli behandlad som en paria för det man har gjort med sin kropp. 

De flesta människor jag möter ser mina mods som något positivt och snyggt. Jag får mycket komplimanger och frågor, och många avslöjar sina slumrande tatueringsdrömmar för mig. Det tycker jag förstås är jätteroligt. :)

Däremot kan jag lätt relatera till hur tjejen stolt visar sina stjärnor för sin far och pojkvän, och hur de sedan chockas och förfasas över dem - och hur tjejen i panik anklagar tatueraren för att ha drogat henne.  Jag minns när jag kom hem med piercing i tungan. Mamma skrek, kastade ut mig, pappa vägrade prata med mig och mamma gav mig till slut 500:- för att jag skulle ta ut den. Och det gjorde jag fast jag var 20 år, för så gör man. Man orkar inte alltid stå emot när resultatet innebär utfrysning och straff.

När jag kom hem med min första tatuering hände ungefär samma sak, men den gick inte att ta bort. Då hade jag dessutom flyttat hemifrån, så när det blev för jobbigt gick jag helt enkelt hem.

Sen fortsatte det väl så. Mamma förklarade för mig "att nu fick det vara nog, inte fler tatueringar".

På sätt och vis kan jag förstå att man chockas. Men varför är det ok att skrika och förolämpa sitt barn om det inte är ok att skrika och förolämpa sina anställda eller folk på stan? (Jag vet att båda givetvis förekommer, men på pappret anses det inte rätt.)

Varför är det så svårt att förstå skillnaden på att fråga och att ifrågasätta?

Jag förstår att den här tjejen flippade när hennes far (som tydligen ätit en glass under den tid som det tar att göra 56 stärnor!!) blir vansinnig. Och man kan ta mycket, men när ens närmaste tar avstånd, då skakar hela världen.

Hairy is scary?

Jag hänger en hel del på en community-  informations- och bildsida som heter Bmezine. Vad du än letar efter i bodyartväg (nytt ord?) så är risken stor att du hittar det där. Allt från random tatueringsbilder, piercade läppar, ögonbryn och kinder samsas med mer extrema modifieringar som stympning, branding, implants och tungklyvningar. Jag skriver dem i den ordningen även om det vid första ögonblicket känns helt vansinnigt med människor som amputerar fingrar tår och penis. Jag vill inte göra det. Jag gör andra saker som många antagligen tycker är precis lika vansinnigt. Iallafall nästan.

Allmänheten slipper hur som helst besudlas med dessa bilder då de ligger på en lösenordsskyddad sida.

Men...det jag skulle komma till är:  På sagda lösenordsskyddade sida gömmer sig också tusentals bilder på piercade kön. Massor massor massor. En hel orgie i fittor. Och ALLA är rakade. Inte ansade, utan brazilian wax-köret.

Det ser HELT SJUKT ut. Tycker jag. Som funderar på att klyva tungan och stoppa in fler implants. ALLA dessa kvinnor är TOTALT HÅRLÖSA.  Måste man se ut så för att få slänga upp muffen på nätet...?

Måste man verkligen se ut så. Självklart finns det många som tycker att det är snyggt och känns skönare osv, men ALLA kan inte tycka det, eller kan de och vad har jag då missat? Det kliar ju satan när man rakar sig. Jag tar bort hår på benen och armarna, mest för att det så dumt ut med en hårig tatuering. Men det håret är ju inte alls lika tjockt, grovt och stickigt...liksom? Eller är jag knäpp?

Illustrerar med en fin bild, nej - inte på mina genitalier. Hjääääälp, hååååår!!!




Goth och blandat.

I bästa BlondinBellastil så presenterar jag några av mina gothfynd.

Bikini från Haléns med färglada prickar och söta döskallar:



Minus för att man inte kan köpa delarna separat. Trosorna är nästan för stora och bh:n är alldeles för liten eftersom jag är hyfsat smal om höfterna och har jättebröst.

Vackert halsband med korshänge från Guldfynd:



Halsband med två rosor, strass och glaspärlor, också Guldfynd.



Armband i egen design, pärlor köpta på Tradera:


Mod(e)

Eftersom det här trots allt är en modeblogg, även om den saknar e, så måste jag ju visa snygga kreationer som jag snubblar över.

Det ÄR inte lätt att vara en övervintrad got, och man kommer trots allt till en punkt när det känns lite overkill att gå till jobbet iklädd en aftonklänning från Lip Service. Å andra sidan är det få saker som känns så sorgliga som människor som bara slänger sin forna stil och smak i papperskorgen och börjar klä sig i pastell när de fyller 30. Eller 25. Eller 22.

Så nu kommer er räddande ängel med tips om snygga och roliga kläder som både är rums- och stilrena.

Först ut är denna klänning/tunika som vid första anblicken är svart med grå prickar som tonar ut och övergår till grått. Men det är små döskallar som ramlar ner och lägger sig i en stor hög. Härligt och förfärligt! Denna är från Åhléns märke [att.], som faktiskt har en hel del roliga kläder med döskallar på.

Mod(erskänslor)

Det här är en blogg som i största möjliga mån ska handla om mig och framför allt mina mods, men jag måste ju ändå ge en kort presentation av mina barn, och deras modifikationer.

OBS - Jag är extremt emot all form av piercing av djur och liknande.

Först ut blir Poppy, spansk byracka, 14 kg bus och kärlek och ett litet implantat i nacken.


Framtiden.

Det händer att folk frågar vad jag kommer göra den dagen min kropp är fulltatuerad. Beroende på vad man menar med full (jag är inte särskilt förtjust i när tatueringarna blivit någon sorts färgglad massa som mest ser ut som en rejvtröja, utan jag vill ha tydliga, distinkta motiv).  så blir givetvis hudytan något mindre än om jag skulle fylla på varje milimeter.

Förrutom att lasra bort allt och börja om igen, vilket vore en väldigt dålig idé ;) så har jag alternativet att göra fler lite mer avancerade mods. I mina tankar finns allt från tungklyvning till fler implantat. Samtidigt som jag älskar att göra modifikationer så vill jag hålla någon sorts nivå på det, det ska vara estetiskt tilltalande, humoristiskt och när det kommer till de lite mer avancerade modsen så vill jag kunna dölja dem.

När jag satt på Bmezine häromdagen ramlade jag över det här fotot. DET vill jag ha!


Serie-öst.

Jag måste ju passa på att göra lite reklam för mitt och Fredriks kärleksbarn - Neture. Just nu finns den "bara" på Bilddagboken men vi kanske borde ta och flytta på den.  Förslagsvis till ytterligare en blogg som ingen läser.


Upp som en sol, ner som en pannkaka?

Jag stöter faktiskt inte på "ångra sig-syndromet" särskilt ofta. Det är människor, gärna icke-moddade, som är övertygade om att jag eller andra tatuerade och piercade människor kommer ångra oss när vi blir "äldre". Vad detta "äldre" innebär vet jag som 30-plussare inte riktigt.

Nå, jag började min modifikationsbana ganska sent, jag var 25 när jag äntligen la mig under nålarna första gången, efter en betänketid på säkert två år. På den tiden var Lunarstorm inte stort, det var STÖRST, och aktiv som jag var så sökte jag genast upp tatuerings- och piercingsdiskusarna. Jag märkte ganska snart att en liten tatuering i svanken inte räckte långt där. Jag var inte intressant, särskilt inte för de "RIKTIGA" moddarna, ett gäng på 18-20 år som tatuerade, piercade, töjde och klöv tungor i en väldans fart. Gärna hemma. Vilket var lite lustigt med tanke på att samma människor blev rabiata när någon liten 14-åring ville pierca läppen med säkerhetsnål.

Nu har jag hittat en av dem, den som var mest och störst och häftigast, och hon är nu 26 år. Ett år äldre än jag var när jag BÖRJADE. Hon har inga piercings kvar, förrutom sina enorma töjningar i öronen. Antagligen har hon kvar sin tungklyvning också, men inga bilder finns. Inte ett ljud om hennes suspensions. Kanske är hon mer hemlig nu för tiden, eller så hann åldern ikapp henne?

Det låter säkert som att jag tycker att min väg är den enda rätta, men så är det inte. Jag reflekterar mest, främst över att JAG tidigare tyckte att JAG var mesig, långsam och efter, och alla andra så självsäkra, coola och snygga.

Jag vet att jag kommer att bära mina mods hela livet. Och jag vill också kunna älska dem hela livet. Då kanske det är ok att vara lite långsam, mesig och efter. ;)

Min allra första
bredvid min allra största


Magnetisk utstrålning.

Något jag är väldigt sugen på är magnetimplantat. Det vore väldigt väldigt roligt att kunna lyfta gem med fingertoppen på jobbet t.ex.

Tyvärr blir det nog inte mer än en dröm sålänge jag lever under ständig risk att hamna i en magnetkamera eller på röntgen igen.


Det ser nästan ut som nyckelpigor.






Implantat eller implant-art?



Det kan aldrig vara fel att ha ett extra hjärta på armen!

Toppen av isberget.

Var nyss med om en intressant händelse på spårvagnen (jag är fortfarande kvar i Göteborg).

Jag och Tessie sitter på vagnen hem från stan, trötta och mätta av veganpizza och bananasplit från Old Corner. Det ramlar in ett gäng människor som jag inte ser, men av deras tonfall och vokabulär genast hänvisar till kategorin fulla tonåringar. Plötsligt känner jag hur någon liksom pillar mig i håret och vänder mig om, och där sitter en vuxen askalas kvinna.

"Asschå, kan inte jag bara få kolla lite på din tattuering" sluddrar hon. Jag  brukar inte ha något emot att folk tittar, men jag vill inte att fulla människor ska ta på mig - vilket egentligen är självklart. Det är ju faktiskt jag som bestämmer. Så jag säger nej. Och då tar det hus i helvete.
"Vafaan, äre märej äru psykfall ällär??" "Väm fään gaddar'u dejj föör? Det är ju föö att annra ska könna tetta"
"Hööhööhö" garvar hennes killpolare och en av dem drar upp armen, visar en taskigt gjort tribal och upplyser oss alla om att den är gjord på Kumla, eller om det var Österåker. Tjejen har vid det här laget lyckats få syn på räven bakom mitt öra och skriker "En liiiiiten stjärna med morrhåår". Nytt gapflabb. "Liiiten liiiiten stjärna". Sen börjar de sjunga "Vill du se en stjärna...".

Det hade varit roligt att ställa sig upp, slita av kläderna som superman och blotta mina c:a 75% tatuerad hud, piercade bröstvårtor, dermal anchors och implantat, men det ska nog stanna vid en dröm. :-) Vissa förtjänar inte att se mer än en lite skymt av all min konst.



Enkelspårig dubbelmoral?

Ibland stöter man på saker som får en att tänka. Det är lätt att låta sin första upplevelse stå oemotsagd av tankar och ifrågasättande.

Som t.ex. när jag ramlade över Isa Decadent. En kvinna som uppenbarligen inte är nöjd med sig själv som Gud skapade henne. Jag tycker att förstorade bröst och collagen/ botox/restylane-läppar är direkt osmakligt och rent ut sagt fult. Dessutom har jag en massa idéer om att man ska vara nöjd med hur man ser ut osv.

Men är jag verkligen rätt person att avgöra det? Jag har tatuerat säkert uppåt 75% av min kropp och jag har 19 piercings för tillfället. Jag föddes knappast så eller hur? ;-) Det finns jättemånga som tycker att tatueringar är bland det fulaste som finns. Om jag ska kunna be dem hålla inne sina åsikter så måste ju även jag acceptera att andra människor gör saker med sina kroppar som inte jag tycker är estetiskt. Annars är jag inte bara trångsynt utan också en jävla hycklare. Och det vill ju ingen vara. :-P

Anchor

Så här kan ett smycke till en dermal anchor se ut.

Dags att ankra i Göteborg.

Det känns lämpligt att börja blogga idag när jag precis är i färd med att bege mig till Eds piercing i Göteborg för att sätta i tre dermal anchors. Anchors är inte nytt för mig, jag har för närvarande två, en i varje tinning (underbart när man kan lura i folk att den går genom hela huvudet. :P) Jag har även haft två på höger arm, det gick tyvärr inte så bra. De fastnade i allt och började migrera (krypa ut) vilket är ganska vanligt med "första generationens" anchors.

För er som inte vet hur de ser ut så kan man jämföra dem med en fot. Man gör ett hål med hjälp av kanyl eller punch och för sedan in den långa delen på plattan. "Hälen" gör sedan att smycket inte ramlar ut igen, utan sitter fast som ett ankare - därav namnet.

En dermal punch kan man, om man vill vara lite äcklig, jämföra med ett hålslag. Ungefär. ;-)

Välkommen till min nya blogg!

Här kommer jag att skriva pk-bajsnödiga inlägg om att man äger rätten till sin egen kropp osfv.

RSS 2.0