La familia.
Jag tror inte att det är många som har missat tjejen som vaknade med 56 stjärnor i ansiktet - när hon hade bett om tre.
Jag vet inte om det är sant att tatueraren missförstod, och jag förstår inte hur man kan sova sig genom en ansiktstatuering men det är inte det jag tänker skriva om heller.
Jag vet hur det är att bli behandlad som en paria för det man har gjort med sin kropp.
De flesta människor jag möter ser mina mods som något positivt och snyggt. Jag får mycket komplimanger och frågor, och många avslöjar sina slumrande tatueringsdrömmar för mig. Det tycker jag förstås är jätteroligt. :)
Däremot kan jag lätt relatera till hur tjejen stolt visar sina stjärnor för sin far och pojkvän, och hur de sedan chockas och förfasas över dem - och hur tjejen i panik anklagar tatueraren för att ha drogat henne. Jag minns när jag kom hem med piercing i tungan. Mamma skrek, kastade ut mig, pappa vägrade prata med mig och mamma gav mig till slut 500:- för att jag skulle ta ut den. Och det gjorde jag fast jag var 20 år, för så gör man. Man orkar inte alltid stå emot när resultatet innebär utfrysning och straff.
När jag kom hem med min första tatuering hände ungefär samma sak, men den gick inte att ta bort. Då hade jag dessutom flyttat hemifrån, så när det blev för jobbigt gick jag helt enkelt hem.
Sen fortsatte det väl så. Mamma förklarade för mig "att nu fick det vara nog, inte fler tatueringar".
På sätt och vis kan jag förstå att man chockas. Men varför är det ok att skrika och förolämpa sitt barn om det inte är ok att skrika och förolämpa sina anställda eller folk på stan? (Jag vet att båda givetvis förekommer, men på pappret anses det inte rätt.)
Varför är det så svårt att förstå skillnaden på att fråga och att ifrågasätta?
Jag förstår att den här tjejen flippade när hennes far (som tydligen ätit en glass under den tid som det tar att göra 56 stärnor!!) blir vansinnig. Och man kan ta mycket, men när ens närmaste tar avstånd, då skakar hela världen.
Jag vet inte om det är sant att tatueraren missförstod, och jag förstår inte hur man kan sova sig genom en ansiktstatuering men det är inte det jag tänker skriva om heller.
Jag vet hur det är att bli behandlad som en paria för det man har gjort med sin kropp.
De flesta människor jag möter ser mina mods som något positivt och snyggt. Jag får mycket komplimanger och frågor, och många avslöjar sina slumrande tatueringsdrömmar för mig. Det tycker jag förstås är jätteroligt. :)
Däremot kan jag lätt relatera till hur tjejen stolt visar sina stjärnor för sin far och pojkvän, och hur de sedan chockas och förfasas över dem - och hur tjejen i panik anklagar tatueraren för att ha drogat henne. Jag minns när jag kom hem med piercing i tungan. Mamma skrek, kastade ut mig, pappa vägrade prata med mig och mamma gav mig till slut 500:- för att jag skulle ta ut den. Och det gjorde jag fast jag var 20 år, för så gör man. Man orkar inte alltid stå emot när resultatet innebär utfrysning och straff.
När jag kom hem med min första tatuering hände ungefär samma sak, men den gick inte att ta bort. Då hade jag dessutom flyttat hemifrån, så när det blev för jobbigt gick jag helt enkelt hem.
Sen fortsatte det väl så. Mamma förklarade för mig "att nu fick det vara nog, inte fler tatueringar".
På sätt och vis kan jag förstå att man chockas. Men varför är det ok att skrika och förolämpa sitt barn om det inte är ok att skrika och förolämpa sina anställda eller folk på stan? (Jag vet att båda givetvis förekommer, men på pappret anses det inte rätt.)
Varför är det så svårt att förstå skillnaden på att fråga och att ifrågasätta?
Jag förstår att den här tjejen flippade när hennes far (som tydligen ätit en glass under den tid som det tar att göra 56 stärnor!!) blir vansinnig. Och man kan ta mycket, men när ens närmaste tar avstånd, då skakar hela världen.
Modifikationer
Postat av: Ásta
Den glassen skulle jag vilja ha tillgång till.
Postat av: Helena
Den måste vara enorm. Hoppas att den är vegansk.
Postat av: Maria
Tjejen erkände ju till slut att hon ljög för att hon inte ville såra sin pappa. Och tatueraren som anklagades för övergreppet var ändå rätt nöjd då han fått en massa gratis reklam -)
Postat av: Helena
Maria:
Ja, precis. Och det är det som är så hemskt. Hennes pappa ville ju att hon skulle tatuera sig och sen vände han henne ryggen. Jag blir bara så ledsen över sånt.
Trackback
