Öppet brev till min arbetsplats.

Kära kollegor,

med anledning av det ökade intresset för min kropp i samband med att den ökade i storlek så vill jag klargöra följande:

* Jag är inte gravid. Inte det minsta lilla, och jag planerar inte heller att bli det. Faktum är att jag har steriliserat mig p.g.a. ett flertal allvarliga sjukdomar som kan vara ärftliga och inte är något jag skulle önska min värsta ovän.

Jag vet inte varför jag har gått upp i vikt, men några teorier är:

* Att några av de åtta olika mediciner jag tar påverkar vikten

* Att det faktum att min lever reagerat på ovan nämnda mediciner kan ha med saken att göra

* Att min sköldkörtel kan ha reagerat, något jag inte vet än

* Att jag som 35-åring är i övergångsåldern med allt vad det innebär av värmevallningar och viktuppgång

* Att min reumatism gett mig så ont i bäcken, knän och fötter att jag ibland inte orkar gå den timslånga promenad fram och tillbaka till min hunds dagis

* Att jag efter att ha haft problem med aptit, mat och självbild pg.a. svår psykisk ohälsa i hela mitt liv äntligen äter så mycket som jag behöver och således väger så mycket som min kropp ska väga (mina föräldrar är inte smala).

Allt ovanstående är förstås jätteroligt att leva med, och det blir ännu bättre av att få kommentarer.

Så pliz, tänk lite.

En ledsen Helena

Kommentarer
Postat av: Diana

Jag tycker du är stark. jag får gliringar, ofta och mycket, om att jag väljer att skriva in mig på ett viktminskningsprogram. Folk tycker synd om mig för att jag inte 'får' äta vanlig mat utan bara måltidsersättningar. Det gör mig ledsen, jag får göra det om jag vill, men jag vill inte. För jag har valt att ta tag i mitt viktproblem nu och inte sen, för att jag inte vill att mina närmaste ska mista mig pga att jag slarvat.



Men de faktorerna du beskriver är fullt naturliga. Inte roliga men du kan inte göra speciellt mycket åt dem. Men jag är glad att en person med fler kilon att älska kan berätta. För det är inte alltid en överviktig person vräker i sig 1 flottig familjepizza, en halvliter cola och 500 g smågodis om dagen. Det finns andra anledningar, och det är skönt att du berättar det. Inte för att jag undrat utan för att jag blir glad att du är stark nog att göra det! =) Du är kanon!

2010-08-23 @ 17:19:17
URL: http://diraal.blogspot.se
Postat av: Carina

Oj, oj, oj!!! Fan va trist. Önskar att jag hade varit på jobbet och med glädje pekat med hela handen åt mobbarna. Skickar en JÄTTESTOR kram.

2010-08-23 @ 19:56:34
Postat av: Aeryn

Blä, vad jobbigt med folk som tycker sig ha rätt att ha åsikter om det. Mitt problem har varit mycket åt andra hållet, med folk som tycker att jag är för smal. Nu när jag är preggo finns det en massa kvinnor som ska berätta för mig hur tjock jag borde vara i den vecka jag är i. Som om jag inte vore tillräckligt nervös redan över barnets hälsa...Nyckelordet här är ju huruvida man själv är tillfreds med sin vikt och om man känner sig frisk i övrigt. Om det är något tjafs med medicinen eller sköldkörteln hoppas jag det ordnar upp sig. Annars får man se det som en naturlig del av livet att man går upp lite efter 30.

2010-08-25 @ 10:02:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0