Sad to say.
Jag var och tatuerade mig lite idag. Det är dags att konstatera att min ryggtavla inte kommer att bli mer färdig än vad den är. Jag vet inte vad det är, men jag klarar inte av att bli tatuerad på ryggen. Det gör så ont så jag vet inte vart jag ska ta vägen - och kom ihåg att jag tål rätt mycket trots allt. Fötter, händer, chestpiece osv.
Det är samma typ av smärta som vid en coloskopi eller vid steriliseringen, jag vill bara fly. Jag förstår inte hur jag har lyckats stå ut så länge att tatueringen näst intill är klar.
Kalla mig mes, det skiter jag i.
Det är samma typ av smärta som vid en coloskopi eller vid steriliseringen, jag vill bara fly. Jag förstår inte hur jag har lyckats stå ut så länge att tatueringen näst intill är klar.
Kalla mig mes, det skiter jag i.
Modifikationer
Postat av: Sofia
Mes?! Med den ryggtatueringen?! Knappast hörredu :P
Postat av: Sofia
Häpnar var ordet. Herregud.. Det är nästan lite så man skäms över sig själv, men å andra sidan inte. Inte på långa vägar kan man hjälpa allt som hände och inte hände. Vissa saker kanske man hade kunnat låta bli att göra, men they are, like evereything else, experiences.
Postat av: Lena
Jag undrar hur ont det kommer göra på mig,har ju tänkt ge mig själv tatueringar i present nästa år när jag firar min 40-års dag.
Trackback
