Lite svammel
Efter en vecka på Ung08 är jag rätt tom och trött i huvudet och bloggandet har blivit lidande.
Det känns som att jag inte har något alls att skriva just nu, ändå har jag ständigt bra bloggämnen i huvudet när jag inte sitter vid datorn.
Jag har inte riktigt grepp om mig själv, en del av mig vill vara kär och dela vardagen med någon, en annan del njuter obeskrivligt av att inte behöva ta hänsyn till någon annan i något avseende. Ingen anpassning, ingen ångest, inget tvivel. JAG MIG MITT är underbara ord som jag återupptäcker nu.
Jag kan sitta och spela Farmville en hel kväll med en katt i knät utan dåligt samvete. Ni fattar kanske inte men det är UNDERBART för mig. Jag har fötterna på bordet om jag vill. Jag sorterar böckerna i bokhyllan som jag vill. Jag lagar mat som jag vill. Ingen som berättar för mig hur jag borde göra och leva mitt liv.
Jag känner mig väldigt pepp och glad inför höstens skolstart. Det slog mig häromdagen att det är första gången i mitt liv som jag ska plugga och inte är sjuk. Förhoppningsvis kommer jag slippa bli överfallen av djupa depressioner två eller tre gånger per termin. Det kan ju bli ungefär hur bra som helst!
Nu ska jag ta med mig Nowa och lägga mig i köket med en kursbok och försöka få Sweetie att förstå att människor är trevliga saker.
Det känns som att jag inte har något alls att skriva just nu, ändå har jag ständigt bra bloggämnen i huvudet när jag inte sitter vid datorn.
Jag har inte riktigt grepp om mig själv, en del av mig vill vara kär och dela vardagen med någon, en annan del njuter obeskrivligt av att inte behöva ta hänsyn till någon annan i något avseende. Ingen anpassning, ingen ångest, inget tvivel. JAG MIG MITT är underbara ord som jag återupptäcker nu.
Jag kan sitta och spela Farmville en hel kväll med en katt i knät utan dåligt samvete. Ni fattar kanske inte men det är UNDERBART för mig. Jag har fötterna på bordet om jag vill. Jag sorterar böckerna i bokhyllan som jag vill. Jag lagar mat som jag vill. Ingen som berättar för mig hur jag borde göra och leva mitt liv.
Jag känner mig väldigt pepp och glad inför höstens skolstart. Det slog mig häromdagen att det är första gången i mitt liv som jag ska plugga och inte är sjuk. Förhoppningsvis kommer jag slippa bli överfallen av djupa depressioner två eller tre gånger per termin. Det kan ju bli ungefär hur bra som helst!
Nu ska jag ta med mig Nowa och lägga mig i köket med en kursbok och försöka få Sweetie att förstå att människor är trevliga saker.
Modifikationer
Trackback
