Vem är du, vem är jag?

Jag läser om Galatheas intressanta blogginlägg om mig och kommer på en av de saker jag tänkt skriva om på bloggen.

Jag går ju i terapi nu - ÄNTLIGEN, och ibland får jag intrycket av att min terapeut tror att jag identifierar mig för mycket med mina diagnoser.

Delvis gör jag ju det, men inte på ett negativt sätt anser jag. Jag har accepterat dem, och på många sätt även mina svårigheter genom att få ett namn och en beskrivning på mina upplevelser.

Jag ÄR bipolär. Jag har ALLTID lidit av extrema svängningar.

Jag HAR Borderline. Jag HAR extrem separationsångest, dissociativa symtom, svart/vitt tänkande, tomhetsångest och destruktiva tankar.

Jag HAR svår ångest, ibland dagliga panikattacker.

Men idag är det inget som hindrar mig från att leva ett bra, innehållsrikt och roligt liv! Jag är inte mina diagnoser, och mina diagnoser styr inte mitt liv.

Det är bra att min terapeut inte stirrar sig blind på ett läkarutlåtande, för det gör inte jag heller.

För mig har diagnoser inneburit bättre behandling, rätt medicinering, en insikt i att jag inte är "dum i huvudet" och färre känslor av att vara ensam i universum.

Annat folk tror att jag identifierar mig med är givetvis "den tatuerade kvinnan". Det låter nog konstigt med tanke på hur stor del av mitt liv bodymodifications är - men det är inte där jag har min identitet. Att jag skulle hålla upp tatueringar, piercings mm som en sorts sköld mot omvärlden. Att tatuering är ett "beroende". Att jag vill känna mig annorlunda och udda. Skitsnack. Jag har aldrig funkat i subkulturer, jag har alltid varit "One man army". Jag är alltid bara jag.

Nä, det jag identifierar mig som, och det sa jag även till min terapeut, är en djurälskare. Mina djurs matte, en tjej engagerad i hemlösa katter och djurrätt.

Jag identifierar mig också som en stor människovän, trots att jag ofta blir nedslagen över hur vi människor behandlar både varandra och andra arter. Jag tycker om människor, men inte om mänskligheten - kan man säga så? Jag gillar barn och gamla, tycker ofta om att prata med folk, att hjälpa till och att finnas där.

Och det jag hoppas att folk tycker om mig är att jag är en god vän, en snäll människa och en engagerad kollega.

Kommentarer
Postat av: Johanna

Jag gillade det här inlägget skarpt. Du är bra och modig som skriver det.

2010-08-19 @ 19:52:06
URL: http://inteutanminasikt.worpress.com
Postat av: Åsa

<3

2010-08-19 @ 20:36:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0