en mod(e)blogg om jakten på den perfekta kroppsstrumpan

Jag har länge varit en racer-dejtare, dvs en som aldrig varit mer än mellan två förhållanden av olika slag. Mina relationer kan ju se väldigt olika ut sinsemellan eftersom jag ofta väljer att leva polyamoröst eller som relationsanarkist. Antingen har jag dejtat, haft mer eller mindre lösa förbindelser eller mer "seriösa" relationer. Oftas med en primär partner som jag delat det mesta med.

Just nu är jag dock mer singel än jag varit på över 10 år. Och det är så skönt. Ingen att fråga om lov. Ingen som har åsikter kring vad jag väljer att göra med min kropp. Ingen har något att säga till om när det gäller mina djur.

Det jag saknar, framför allt nu när det händer så jobbiga saker och mycket i mitt liv rämnar framför mina ögon, är någon som jag kan krypa in i famnen på. Någon som stryker mig över håret och säger att allt ska bli bra. Någon som står på min sida i vått och torrt.

På jobbet använder vi nätverkskartor för våra klienter. Min egen är trasig och full med hål. Jag har inte varit så här öppen i bloggen tidigare, men nu tänker jag vara det. Jag är trött på att smyga med delar av mig själv.



Här ser man lätt och överskådligt vilka trygghetsfaktorer som finns kring en människa.

Familjen kan vi stryka direkt från min karta. Jag har ingen.

Släkten ryker också, jag har ingen.

Arbete och skola har jag ju inte alltid haft, men jag har alltid varit duktig att hitta KASAM (förklaring kommer senare) och få vettig sysselsättning och Känsla av sammanhang.

Det är lätt att se hur viktiga de resterande tårtbitarna är, och när det svajar med jobb eller myndighetskontakter så svajar antagligen världen mer för mig än många andra. Och myndighetskontakter har jag, och har haft, så att det står mig upp i halsen.

Sen har vi den återstående tårtbiten, som är Vänner. Jag överdriver inte om jag säger att jag har de bästa vänner som finns i världen. Jag är stark, oerhört stark, men utan mina vänner skulle det inte spela någon roll. De är vänner, familj och släkt. Jag har fått systrar, syskonbarn och extramamma genom mina vänner. Jag finner min väg, och hittar näring längst ner under asfalten.

Mina djur hör nog dit också. De ger mig en trygghet, de finns alltid där.

Idag ska jag fira mina <3, och jag ska också minnas de katter som dog i en lägenhetsbrand idag för fem år sen. Jag har skrivit om det lite tidigare i bloggen.


KASAM