en mod(e)blogg om jakten på den perfekta kroppsstrumpan

Jag har själv gått in i en lägenhet några dagar efter en brand. Jag vet hur det ser ut, hur det luktar och hur det känns. Jag vet hur det är att vända på möbler och bråte som är täckt av sot och damm. Jag vet hur det är att stoppa in händerna under en hylla och känna mjuk päls och stelt hårt kött.

Jag vet att hur det känns att lyfta fram en katt som somnat med nosen mellan tassarna. Jag vet hur det är att linda in en katt som för evigt ligger med nosen mellan tassarna i en filt och bära den till bilen och ha den i famnen hela vägen till djursjukhuset där hon ska lämnas till kremering. Jag vet hur kattens matte sitter stel och frånvarande bredvid mig.

Jag vet att från den dagen finns lukten, synen, känslan, sorgen och förtvivlan inristad i mig. Jag kommer aldrig komma över min rädsla för brand.

Jag vet hur det är att några dagar senare få ta beslutet att även kattens bror ska somna in, efter flera dygns vård på djursjukhus.

Och jag vet, att de som äger det här katthemmet har varit med om samma sak x 100.

Jag känner så innerligt med dem, och de ska få pengar när jag fått lön.