Öööhh rubrik. Rubriks kub?
I natt blev det inte mycket sömn. Visserligen kom jag hem sent, men det hade inte varit ett problem om inte min mage hade bestämt sig för att krascha totalt precis när jag gick och la mig. Sen låg jag vaken och hade vansinnigt ont i 4-5 timmar, och sen klingade det av på småtimmarna. Precis som det brukar.
Var på vårdcentralen för att försöka lösa åtminstone några av de problem som dykt upp nu när psykiatrin fasat ut mig. Läkaren var snäll och vänlig, skrev ut mina sömntabletter och vi pratade lite om hur jag mår och om att jag känner att jag inte orkar längre (inte suicidal, bara trött).
Läkare: Men när de här känslorna kommer, vad gör att du inte tar steget?
Jag: Alltså...jag förlitar mig mest på den här känslan av att jag...liksom inte är så lätt att ta kål på.
Läkaren tittar på mig och jag ser hur han försöker låta bli att skratta och sen börjar jag också fnissa.
Sen åkte jag hem, åt några mackor och däckade i 3½ timme.
Fy fan vad skönt. Och det bästa är att läkaren kommer skicka ett argt brev till psyk och berätta för dem att så här behandlar man inte människor.
HAHAHAHA!
Var på vårdcentralen för att försöka lösa åtminstone några av de problem som dykt upp nu när psykiatrin fasat ut mig. Läkaren var snäll och vänlig, skrev ut mina sömntabletter och vi pratade lite om hur jag mår och om att jag känner att jag inte orkar längre (inte suicidal, bara trött).
Läkare: Men när de här känslorna kommer, vad gör att du inte tar steget?
Jag: Alltså...jag förlitar mig mest på den här känslan av att jag...liksom inte är så lätt att ta kål på.
Läkaren tittar på mig och jag ser hur han försöker låta bli att skratta och sen börjar jag också fnissa.
Sen åkte jag hem, åt några mackor och däckade i 3½ timme.
Fy fan vad skönt. Och det bästa är att läkaren kommer skicka ett argt brev till psyk och berätta för dem att så här behandlar man inte människor.
HAHAHAHA!
Modifikationer
Trackback
