Vi ser tunneln i ljusets slut...
Hur som helst så känner jag att jag är helt dränerad på energi.
Ett år tog det. Ett år med en ständig känsla av att behöva bevisa något hela tiden, att inte riktigt bli litad på, att inte riktigt duga. Att inte vara värd lika mycket.
Jag vill inte mer nu.
Jag har levt med gråten i halsen i över en månad, och jag orkar inte. Jag är inte stark nog.
Vi får se vad som händer.
Ska baka lite muffins nu.
Nu vet jag ju inte om det är ett gammalt dåligt förhållande som får dig att må dåligt, men det låter så...
Under nästan två år var jag fast i ett destruktivt förhållande.
Han var 5 år äldre än mig och vi träffades under min tid som student i Skövde. Vi mådde både dåligt, men ganska snabbt lärde han sig att manipulera mig och jag mådde sämre och sämre, började skära mig och svälte mig för att jag skulle passa honom. Trots att det var han som låg med andra bakom min rygg så var han sjukligt svartsjuk och blev mer och mer manipulativ. Tillslut fick jag inte klä mig hur jag ville, ha vilken hårfärg jag ville, lyssna på vilken musik jag ville... Han fick jobb i Stockholm och vi flyttade ihop. Han klagade på att jag började må sämre och att han inte orkade med det.. han ville att jag skulle flytta tillbaka till göteborg, min hemstad. Jag fick snabbt flytta in hos en kille jag "kände" över nätet och träffat två gånger innan, det tyckte min pojkvän var helt okej.
Trots att jag "bodde" hos den här internet-killen var jag mestadels hos min pojkvän ändå. Han klagade på att jag inte gav honom sex och det hela slutade med en våldtäkt. Då vågade jag lämna honom. Det blev hus i helvete och det verkade som att det blev hans heltidssysselsättning att baktala mig inför mina vänner och ut på nätet. Tyvärr hade jag kvar saker hemma hos honom och under den tiden kunde han trackassera mig hur mycket han ville. När han blev polisanmäld för våldtäkten blev det bara värre och värre med hans terrorism. Det finns ingen jag önskar livet ur mer än honom.
Nu har det gått över ett år sedan jag lämnade honom men mina ärr finns fortfarande kvar, både fysiskt och mentalt. Men jag har lärt mig att älska mig själv och jag har "hittat tillbaka" till mig själv. Jag är mer självsäker än någonsin och inser mitt eget värde.
Men det är svårt. Många dagar är det extra svårt. Han var trots allt mitt allt i nästan 2 år, den jäveln.
