Test

Slänger upp en annons från Bloggerfy här. Inte för att jag kommer att bli rik på det, men man måste testa allt en gång. Förrutom knark.

Runt i hjulet...

Inte för att jag tror att någon inbillar sig att jag har dålig ekonomi för att jag är slarvig, men ändå.

Jag är en hamster. Paniken har lagt sig lite när jag räknat efter på vad jag faktiskt har hemma som räcker ett bra tag.

Bra tag=
6 mån-1 år.

Kattsand
Tvättmedel
Sköljmedel
Hårvårdsprodukter inkl. schampoo och balsam
Tvål (gör egen)
Tandkräm
Ris
Rakhyvlar
Glödlampor

Lite kortare tag < 1 mån-3 mån

Toapapper
Deo
Diskmedel
Diskhandskar

Katterna har mat för 1½-2 månader + burkmat för lite festliga tillfällen
Poppy har mat, tre halsband, tre koppel, två sele, en flytväst, en spårlina och LEKSAKER :P
Försäkringarna är betalda - och skulle något hända så lånar jag av någon och betalar tillbaka när jag tagit ut sparpengar.

KAFFE!

Bör räcka ungefär en månad

Mat - gick till Coop och handlade en massa 10 kr-varor, nu har jag bönor, majs, pasta, vitlökslyftor i marinad, en massa pasta och billiga grönsaker. Rotfrukter är ju alltid billigt också. Jag lyxade med lite Tofuline glass och färdiga pastasåser.

Sånt som kommer behöva uppdateras är mat såklart, smink (jag är dock ingen storkonsument tro det eller ej, och det behövs inget nytt den här månaden), lite hårfärg (har dock ett pkt svart och två pkt färgtoning hemma redan)


I stort sett gratis

Håret är på utväxt och min undercut gör Martin, så frisör behövs inte

Jag har beställt den kurslitteratur vi behöver i början + en ny kalender så det är klart.

Jag kommer att få sjukgymnastik och det går på frikortet.

CSN är betalt för i år och även mina apotekskostnader.


§§§

Usch, ekonomisk kris den här månaden. Ont i magen, men alla djur har vad de behöver i form av mat och sand. Poppy tröstpussar mig just nu.

Jag måste ha ett extrajobb. Det här kommer att bli ett mycket tufft år. Men jag räknar med att mitt privatliv kommer att gå på sparlåga så det är lugnt.

0-100

Jag tog Humira för fem minuter sen. Jag känner mig som en ny människa. Det kan inte vara möjligt att det verkar så fort? Eller?

På sätt och vis är jag glad för de perioder jag har utan Humira (vid sjukdom t.ex.). När jag känner hur dålig jag blir så förstår jag att jag ÄR sjuk, och att jag förtjänar denna mirakelmedicin.

<3


Att sakna.

Usch, för mycket död nu. Jag drömde mardrömmar hela natten. :(

Lägger upp en bild på Emma så att ni får se hur fin hon var. Hon fick njursvikt och somnade in 080102


Blogglista.

Nu är jag med på Blogglista.se rösta på mig så får jag fler läsare (och det vill vi ju alla eller hur?) ;)

Dagens understatement

Jag är stel.

Jag är snarare überstel. Lederna känns som rostiga gångjärn och fötterna känns som om de vore inklämda i alldeles för små skor av metall.

Jag var ju tvungen att frakta en Humirapenna från landet och hem, och jag tror att kylklampen inte riktigt räckte hela vägen. Man kan säga att jag ser fram emot onsdag när jag tar nästa dos...


Dagens döskalle

Dagens döskalle verkar ligga lite efter...ska genast ge mig ut och fota döskallar i lägenheten.

I väntans tider.

Något jag vill dela med mig av så här i nystartstider, när sommaren snart är slut och höst väntar med jobb och skola är Personlig almanacka.

Tyvärr kan man inte få den med döskallar, men annars går det att göra den precis så fin som man vill ha den!

Så nu ska jag bara vänta tills den dimper ner i brevlådan. :)


Skor...

Vad är det med postorder och snygga gothplagg?

Grrr säger jag om de här skorna! Platåsko

Från Haléns

Kikar vidare lite, de här finns på Odium clothing









De sista är jag riktigt sugen på.

Uppehåll i bröstra Sverige

Eftersom det är sommar så händer inte mycket på bröstfronten. Funderar på att lägga upp en bild här faktiskt, så att ni ser vad det är jag bär runt på varje dag. Ska bli så intressant att få veta vad de faktiskt väger.

Dagens freak

En fundering bara.

Varför är det ok att peta på mig utan att fråga?

Kommentera gärna!


Some girls are bigger than others.

Något som slog mig när jag började tatuera och pierca mig för över tio år sen, var hur otrevliga och dryga hårt modifierade människor var.

Jag hängde i Lunarstorms och Helgons bodyartforum och det var en sån otroligt tydlig rangordning. Lägst ner var fjortisarna med "navle percings" och högst var de med öron töjda över 40 mm och delade tungor. Jag är inte särskilt förtjust i felstavade inlägg från fördomsfulla fjortisar heller, men det är minst lika otrevligt att bli nedlåtande behandlad av någon som anser sig vara förmer än andra. Delad tunga eller inte. Suspensions eller inte. Öron på 40+ eller inte.

Det känns extra galet nu, när jag vet att det finns jättetrevliga och ödmjuka artister i branschen som aldrig skulle skriva att vissa inte är välkomna på event eller se vissa modifikationer som "bättre" än andra. Jag hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behandla andra moddade med nedlåtenhet p.g.a. min egen hårt moddade kropp.

För den som aldrig gjort en piercing kan nervositeten inför en navel eller näsvinge vara lika stark som den jag kände inför min tounge split. För den som aldrig tatuerat sig är smärtan på överarmen lika ny och överväldigande som den jag kände efter fem timmars jobb på ryggen.

Det finns saker som inte går att rangordna här i världen, och det är bl.a. enskilda människors egen upplevelse av händelser. Det måste få finnas dumma frågor, för så länge de finns har vi andra uppenbarligen inte lyckats att besvara dem på tillfredsställande sätt.

Sen är det alltid så att människor är dåliga på att söka information, dåliga på att visa respekt för andras livsval osv. Det får man nästan räkna med, men det betyder inte att vi måste godkänna det och anse det vara bra.

Den dag jag börjar se ner på människor med färre mods än jag, är den dag jag har glömt min historia. Då har jag glömt mina rädslor, mina pirr och mina förväntningar. Då har jag glömt vad respekt betyder, och jag har glömt hur det känns att bli klappad på huvudet av folk som anser sig vara coolare än andra.

Dagens freakshow

Igår var jag inne i butiken Inspira för att handla lite pysselmaterial.

Jag vet inte hur jag ska förklara den här känslan, för jag tror att den är precis på gång att börja utvecklas, men man känner ju när någon tittar på en. Och jag börjar känna av när någon verkligen tittar väldigt ingående. Så kändes det och visst, plötsligt dyker det upp en karl och frågar "måste man kunna musik för att förstå dina tatueringar". "Ja, kanske det" svarade jag.

"Men du vet själv?"
"Ja, det gör jag" '
"Ja det är bra det"

Man måste inte bara förstå musik. Man måste kunna sin Ovidius, ha sett alla Star Warsfilmer, vara inne på Fantomen på operan och egyptisk mytologi. Men då börjar man få ett hum om det. ;)

...kan få fler fans än din röv.

Jag är intresserad av politik, och jag tycker att det är bra när folk engagerar sig politiskt. Jag är intresserad av nätet och hur det förändrat allas våra möjligheter att uttrycka oss och faktiskt bli sedda och hörda.

Jag vill så hemskt gärna kunna säga "jag är villig att dö för din rätt att uttrycka dig" men jag tror faktiskt inte jag kan det. Så hemsk är jag. Nu är det inte mig jag tänker skriva om (!!) utan om lyktstolpar och kebaber.

Det är nämligen högsta mode att fota ett föremål av något slag, lägga upp det på facebook och ragga folk genom att påstå att föremålet i fråga kan få fler fans än [insert] politiker.

Jag är inget fan av Reinfeltd, och inte av Mona Sahlin heller om jag ska vara ärlig. Men jag är fan av demokrati. Vår demokrati kanske inte alltid är bäst i världen, det finns alltid saker vi kan ändra på, men helt ärligt - jag kan inte åka i fängelse för att jag inte diggar kungen. Jag får rösta på vilka jag vill. Jag får älska vem jag vill. Jag får se ut hur jag vill. Det är en ynnest, en gåva - inte självklarheter!

Men det här är ju inte politik. Det är en samling snoriga skitungar, oavsett ålder, som tar chansen att kräkas på offentlig plats, i någon form av infantila tillmälen. Jag tänker inte skriva nåt här, men gå in på Facebook och sök på gruppen, jag lovar att du hittar den.

Nån superhjärna har dragit likhetstecken mellan F! och AFA, say no more...

Det måste vara så otroligt skönt att vara så enkelspårig, att det känns ok och bra att gå samman i hatgrupper mot politiker, tjocka, Anders Eklund (jag tycker att Englafallet var fruktansvärt, men jag vill inte döda dömda fångar ändå), och tro att det gör något bättre. '
Tro att det lilla knapptrycket, det lilla kräkandet av hat i en gästbok eller logg ger oss en bättre och mer rättvis värld.

JAG ÖNSKAR ATT JAG UPPLEVDE DET SÅ ENKELT!

Det tar mycket längre tid att resonera, mer ångest mer tankar mer osäkerhet. Det tar kraft att försöka förstå och tolerera. Det tar kraft att ifrågasätta egna och andras fördomar. Men det går, det vet jag. Annars hade jag varit både homofob och rasist och definitivt inte haft några tatueringar.

Jag önskar att jag kunde skapa välfärd genom att se ner på fattiga och sjuka.

Jag önskar att jag kunde skapa hälsa och välmående genom att äcklas av tjocka och funktionshindrade

Jag önskar att jag kunde skapa mig det politiska klimat jag önskar genom att spotta på motståndarna.

Jag önskar att jag kunde döma ut alla som inte är exakt som jag som obildade idioter som inte förtjänar bättre.

För det vore så jävla enkelt!

Sex

Tror de på allvar att man blir mer våldtäktsman av att gå i en sexbutik. Isf är jag också på god väg. Jag fattar inte beslutet mot porr heller. Enormt många vuxna tittar på porr. Antagligen både vårdare och anstaltschefer. Det är så jävla hycklande.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7510630.ab

Psycho therapy

Nu ska jag snart stressa till psyk, och det känns inte ett dugg bra. Jag hatar verkligen terapi, ändå vet jag att jag behöver det. Jag klarar inte riktigt av den där utsattheten och nakenheten rent själsligt.

Lite modE

Kappa

Den här kappan SKA jag ha i höst!

Från Haléns. <3 postorder.

Dagens döskalle



Kolla in sidan http://skulladay.blogspot.com/

Det här med barn...

Jag har aldrig varit någon barnfanatiker, en sån som vetat redan som liten att den ska ha många ungar. Jag har inte heller varit en sån som tyckt illa om barn, utan jag har sett, och ser dem, som vilka varelser som helst. Vissa gillar jag och andra inte.

Däremot hade jag ett extremt specialintresse när jag var 2½ år (och senare också men det började då) och det var fosterutveckling(!). Jag inser ju i efterhand hur galet det är, på ett kul sätt. Min mamma var gravid med min bror och kunde fråga mig hur stor bebisen var i en viss månad och vecka. Jag är fortfarande helt insnöad på det, och kan jättemycket, något som gravida kollegor brukar uppskatta. (Jag är den enda som vill nörda om foster).

Ett tag, i 24-årsåldern funderade jag på barn själv. Jag längtade efter något litet knyte som behövde mig, lite mening i livet och kravlös kärlek (vilket jag även fick från min sambo men ändå). Det blev inget barn då och det var nog en väldig tur. Året efter slogs mitt liv sönder av ett totalt psykiskt sammanbrott och hade jag fött barn så hade jag nästan säkert drabbats av förlossningspsykos.

Sen växte långsamt ett beslut fram, att inte ha några egna barn. Min sjukdom i kombination med min minst sagt svåra relation till min egen familj ledde fram till att jag inte ansåg mig ha något att erbjuda ett barn. Under många år var jag undermedicinerad, fick bara Citalopram och ångestlindring och var så labil och skör att jag varken kunde jobba eller vara igår mer än några timmar per dag. Jag fick ständiga djupa depressioner, ungefär var tredje månad, och konstanta svackor, varje dag, varje vecka osv osv


Nu är det annorlunda. Idag är så välmedicinerad och övervakad att jag nog skulle kunna ha möjligheten med bra stöd och en vettig partner. Saker verkar lösa sig, jag har ett mycket mer ordnat liv och Poppy har lärt mig struktur och ansvar. Och sen kom Bechterews in och började göra saker med min kropp.

Nu tar jag en medicin där det ställs krav på fungerande preventivmetod, och där en måste sluta ta medicinen fem månader innan en planerar att bli gravid. Jag kommer inte kunna leva ett bra liv under en graviditet om jag måste sluta med den + min antidepressiva + min stämningsstabiliserande osv osv.

Jag bad om remiss för sterilisering, fick den, och genomförde operationen. Fast inte riktigt. Ni som följt min blogg vet att den bara lyckades till hälften. Och självklart kommer tankarna - är det meningen? Har jag valt fel?

Visst tänker jag ibland på hur kul det skulle vara att sitta med mage på föräldrakursen med alla tatueringar och bodymods. Ha en liten skitunge som säger de roligaste saker. Se den tillsammans med Poppy och katterna.

Barn kan bli allergiska. Barn kan ärva sjukdomar och jag önskar ingen att leva med Bipolärt syndrom och Bechterews. Det är stora och svåra frågor, och jag har inga svar än. Men jag vet att jag kommer att kunna leva ett bra och innehållsrikt liv utan barn. Det känns väldigt väldigt bra.

Tankar om framtiden.

Jag sitter här och vet inte om jag ska orka släpa mig ut i duschen eller inte. Det är varmt, kvavt och äckligt. Jag känner mig trött och irriterad trots att jag sovit till klockan 12.

Idag ska jag försöka handla mat till nästa vecka, ordna hundvakt de dagar jag står i Pridepark och masserar och börja kolla igenom informationen kring utbildningen. Jag såg att jag redan hade läst vissa böcker från kurslitteraturen. BRA!

Det kommer att bli ett tufft år, jag tror inte annat. Antagligen blir det jobb på 100% och skola på 50%, + att jag antagligen måste försöka jobba lite extra då och då för att överleva. Det som kommer att bli lidande är umgänget med vänner såklart. Men om allt går vägen är jag socialpedagog till nästa sommar. Sen vill jag utbilda Poppy till terapihund.
Förstå vad roligt att få jobba tillsammans med henne med det vi båda gillar mest. ;)

Annat jag skulle vilja göra är att ta körkort (jag känner mig redo nu ;)) och ta jägarexamen samtidigt som Poppy gör anlagstestet. Vi skulle bli grymma viltvårdare hon och jag :).


Bla bla...

För att prata om nåt annat.

Igår åkte jag ju buss in till stan också. Då satt det en liten tjej, kanske 10 år och tittade (stirrade ;)) på mig. Så jag tittade tillbaka och log. Då log hon tillbaka och jag kände mig alldeles glad. Jag gillar verkligen barn. :) Jag gillar människor, fast det kan man inte tro ibland ;)

HAT.

Jag hatar inte så mycket. Men en sak hatar jag mer än allt, och det är människor som avlivar friska djur.

Jag tror att det har med min planeringsmani att göra. Jag köper inte en katt för att "hoppsan, grannens katta var på smällen och oj vad söta ungarna var. Och oj jag blev ihop med Pelle som är allergisk eller så kom lilla Tjosan efter nio månader och då kan man ju inte ha katt.

Och när ingen annan tar hand om katten medan jag står och viftar på händerna och skriker "gööör nåntiing" så ringer jag och skriker på några katthem som givetvis är fullbelagda. Och sen är det deras fel att Misse och Nisse får en spruta hos veterinären, för det är ju katthemmens jobb att ta hand om alla 100 000-tals övergivna katter i Sverige".

Vill man få mig ännu argare kan man skriva typ "nu leker de tillsammans i himlen och har det mycket bättre". Nej, de har det inte bättre, DU har det bättre eftersom du köpte dig fri från ansvar med en överdos bedövningsmedel!

Jag hoppas och ber djupt och innerligt om en plats där jag får träffa mina älskade djur igen, men att den platsen eventuellt finns är INTE en ursäkt för att ta livet av någon.


Jag är inte sentimental med mina djur. De är inte dockor, barn eller människor. De behöver kärlek och omvårdnad. Är de sjuka ska de få vård, är de så sjuka att inget går att göra så ska de få somna in. Det är mitt förbannade ansvar som människa.

Djur kostar PENGAR. Djur har behov. Djur är ett jävla ansvar. Man kan inte ta med fem katter på semestern. Det är inte som fem barn, eller fem hundar. Och det ska inte komma som en överraskning, utan det ska den veta som skaffar djur!

Nu skulle jag vilja skriva att inte fan behandlar vi våra barn så. Men det vet jag ju att många gör. Så jävla tragiskt!

Dagens döskalle



Ett del av motivet på en kjol.

Äckliga gubbar

Igår var jag på väg hem från stan.

På bussen satte sig en stor karl bredvid mig, som inte luktade rosor, men inte heller stank.

Först vrålade han "vad är det där, ska det vara så?" när han fick syn på mina armar, men ok. Det är inte vad inlägget ska handla om. Det händer hela tiden.

För sen började han hosta. SKITäcklig hosta. Man riktigt hörde hur slemmet dansade omkring i hans hals. Och jag hatar det. Jag mår så jävla dåligt av sånt, har alltid gjort. Jag skulle fan kunna slå nån på käften om jag skulle komma undan med det. Jag funderade på att gå av och ta nästa buss.

Varför är folk så jävla äckliga? Visst, det är jättesynd om honom som har sån hosta, men kom igen. Nån gång debatterade jag med en idiot på Lunarstorm (frid över dess minne) som på allvar ansåg att skrikande barn inte skulle få åka buss. Vad fan är ett litet barn mot en äcklig stinkade slemgubbe.

Blääääääääääääää!

Kaka söker inte mat.

Nu ska jag avslöja en sak:

Jag tycker inte om att laga mat. Insåg det idag. Jag kan laga mat, men det är fruktansvärt tråkigt. Jag slänger hellre ihop en sallad och spelar farmville än står och lagar en måltid. Det ska ändå bara ner och processas i magen.

Därmed inte sagt att jag inte kan uppskatta god mat som jag blir bjuden på. Eller att jag inte kan tycka att det är roligt att laga mat tillsammans med andra.

Baka tycker jag däremot är roligt (och gott, ahem). Min dröm är att ordna ett riktigt gammeldags kafferep där alla har hatt och jag bjuder på tårta och sju sorters kakor. Svarta såklart! :)

Rösta på Gösta

Mina designade sko på NELLY.COM

Hjälp mig att vinna, rösta på mina skor här!

Eller nä, rösta på mina skor ;)


Mina mardrömmar.

Jag befinner mig i chock. Vackra vackra S är död, lilla kanelbullen, lilla loppan, lilla skruttan. Hon var så jävla fin. Och jag känner att jag måste skriva av mig, för mina tankar är så förvirrade och ledsna.

Jag känner chock och förtvivlan, över min förlust. Och jag känner ren fasa inför den förlust som hennes matte har lidit. Jag har dåligt samvete över att jag ser på blå himmel och löv och S är död.

Och mina mardrömmar kommer.

Att Poppy ska bli påkörd. Hon springer utan vett när hon kommer lös. Det är en av mina största rädslor.
Att det ska börja brinna här hemma och katterna dö.
Att Fräs ska få urinstopp när jag är bortrest.

Allt är så vidrigt hemskt och overkligt, men samtidigt så finns ju alla mina djur omkring mig. De ligger på olika platser i varierande grad av utslagning i värmen. Någon sover. En annan solar magen. 

Häromdagen var Emma här, jag kände det så tydligt. Jag gav katterna tonfisk, och hon fanns så tydligt i rummet. Konstigt kanske, men jag bryr mig inte om det. Jag är övertygad om att hon finns här, och väntar på oss andra. Jag är säker på att lilla Jolie har det bra där hon är tillsammans med Pierce och Kaj och alla andra katter.

Det är vi som är kvar som lider.

Sky

Mina tankar idag går till Anna som förlorat sin älskade hund.

One world, one sky
we live, we die

Fik och skrik.

Idag har jag haft det trevligt och fikat med Johanna och Hemi med varsitt barn. Tyvärr mår jag inte särskilt bra med krypningar i kroppen, illamående och panikattacker hela tiden. Jag är så TRÖTT på att må så här!!!!! Det är fan illa när man sitter på t-banan och känner "just nu, i denna sekund mår jag bra. Jag är sval, jag har inte ont och jag är lugn". Sen kommer en vallning eller en krypande ångestattack och så var den stunden över. Bajs.

Jag vet att andra har det värre, men jag är ledsen ändå. Så det så!

Exväska.

Inatt sms:ade jag mitt ex (ett av dem :P) att han får komma och hämta sin resväska som har stått här i över ett år. Inget svar. Svarar han inte så slänger jag den eller skänker/säljer den. Fy vad jag låter sur och hård, men jag är så trött på att ha en massa saker här som jag inte använder. Min yogamatta är dessutom hemma hos honom...



Jag har ju redan världens snyggaste väska så varför ha en ful grön också?

:(

Nu ska jag gnälla. Varning alltså.

Jag skrev ju att jag fått remiss till sjukgymnast, och det är för att jag mår sämre i kroppen, och inte orkar ta tag i träningen. Jag är ingen träningshatare egentligen, jag har rört på mig under nästan hela mitt liv, och det har antagligen igen idag. Jag har simmat (har alla märken upp till silvermagistern), ridit, spelat landbandy, tränat yoga, gått långa promenader dagligen och dansat balett, stepp, jazz och fridans för att nämna en del.

Det är bara inte roligt längre, för jag orkar ingenting! Det gör mig gråtfärdig att uppleva hur svag och bångstyrig min kropp har blivit. I mina drömmer springer jag, och dansar balett, grand jeté och arabesque, jag går ner i spagat och njuter av hur världen ser ut från min nya position. I verkligheten kan jag knappt springa till bussen eller ha sex i missionärsställningen.

Jag går upp i vikt och jag orkar inte röra på mig för att motverka det. Den ökade vikten blir en större påfrestning för kroppen och så är den onda cirkeln igång.

Jag hoppas att sjukgymnasten kan hjälpa mig att komma igång och lära mig bra skonsamma övningar.

Jag vet att folk undrar varför jag moddar mig så mycket.

Min kropp har tagit ifrån mig min rörelseförmåga och min spontanitet. Varje övernattning innebär transport av elva mediciner. Längre frånvaro kräver kylväska och injektionssprutor. Vart jag än är måste jag veta var det finns toaletter. Ibland sover jag bort en helg för att jag är så trött.

Jag känner mig tjock, ful, trött, svullen och grotesk med gigantiska bröst.

Det finns absolut ingen mening med det här inlägget, bara en massa självömkan som vill ut.

Dagliga drömmar.

När jag har tråkigt, eller helt enkelt inget annat för mig, så brukar jag drömma om vad jag ska göra i bodymodväg. Olika tatueringar, kanske implants eller nån piercing. Är dock inte så sugen på piercings längre.

I mina drömmar har jag redan tatuerat hela min kropp, som tur är kan jag ju ändra mig ända fram tills det är dags för nålen. :)

Vad brukar ni dagdrömma om?

Reint och feint.

Idag fortsätter duktiga veckan och jag har plockat upp en del saker, och åkt och handlat med min far för att fylla föråden med några saker som saknades (kattmat och toapapper). Givetvis ramlade det ner några fler saker i korgen, t.ex. glittereyeline och strumpor med fladdermöss. Men men. Katterna fick några bollar och en ny igloo och Poppy fick grisöron. Nu ska jag snart tvätta ungefär hundra plädar, mattor och sängkläder.

Asexuellt.

Trollhare om att vara asexuell. Underbart!

Varsågoda

Livet som moddat freak.

Suck...dåligt samvete á la mig.

Står i kön på Coop forum, det är väl för nån timme sen så klockan är halv tio på kvällen. Det är varmt. Jag är trött. Jag har famnen full med varor.

Kvinnan framför mig stirrar. Jag skojar inte, stirrar. Inte på ett otrevligt vis, inte alls, men ändå. Hon liksom tar ett steg tillbaka och lutar sig åt sidan för att kunna se bättre.

När jag tittar tillbaka ursäktar hon sig med att det är så tjusigt. Och gör det inte ont?

Och jag orkar bara inte, jag säger "tack" tyst och "nej det gör inte så ont" och vill bara slippa prata, slippa vara ett utställningsföremål klockan halv tio en stekhet kväll.

Men jag känner mig otrevlig. För jag har faktiskt valt det här själv, och jag tycker egentligen att jag har någon slags plikt att vara artig och trevlig. Hur ska vi annars kunna motverka fördomar om moddade människor?

Jag menar inte att det finns rätt eller fel här. Det är bara så här jag känner ibland, när jag är trött.

Nu googlade jag på en bild på "apa i bur" så nu mår jag ännu sämre, fy fan så vi behandlar andra varelser. Jag tror att jag måste gå och skära mig i halspulsådern.


Dagens döskalle.



Söta små ljus.

Hatten är din...



Söt hatt med hundtandsmönster, spets, svarta rosor i tyg och fåglar från Marika Smith.

Andra bilder från igår.




Snygga lacket med coolaste flaskan.



Skorna för 40:-



Hård kvinna ;)



Bertil



Sen började det bli roliga bilder...



Tjo!

OOTD igår.



Klänning från KappAhl för flera år sen

Skor och halsband second hand


Städning och svett.

Idag är det lite liite svalare och jag passar på att städa hela lägenheten. Hittills har jag röjt ur hela klädkammaren och sorterat bort kläder och lakan som jag inte vill ha, kläder ska på något sätt återanvändas och lakan m fl tyger ska skänkas till katthemmet.

Jag har satt upp min nya snygga döskallelampa i sovrummet och slängt alla grovsopor.

På vardagsrumsbordet ligger den nya duken jag köpte på Ge-Kås för 9.50 ;)

Igår kväll var sjukt trevlig när jag och min käre vän Bertil var på Sjätte tunnans bakficka och avnjöt synth.



Ska försöka få upp bilderna snart, så länge får ni beundra min lampa.

Levervärden och silikon.

Nyss hemkommen från Huddinge sjukhus och reumatologen.

Det blev en spännande morgon när jag under morgonkaffet slängde ett öga på kallelsen och insåg att jag inte alls skulle till SÖS utan till R62 på HS, då SÖS är stängt under sommaren.

Det var bara att dricka upp kaffet och ta snabbussen till Huddinge.

Så nu sitter jag här med ny medicin (Celebra), remiss till sjukgymnast och arbetsterapeut, liten leverpåverkan (det är därför jag bytt medicin).

Dialog mellan mig och läkaren Per:

P: Men vad är det här då?
J: Ehh, silikon...
P: silikon? Vad är det bra för?
J: Ehh, kul?
P:Kul?
J: Ja jag tycker att det är fint.
P: Ja, jag är ju väldigt förtjust i dina tatueringar, men det där begriper jag mig inte på.

Jag måste dock säga att jag har väldigt vidsynta läkare. Visst, de frågar. Men sen är det inte så mycket mer med det. Varken tandläkaren eller narkosläkaren på gyn kommenterade min tunga, och gynekologen sa inte ett ljud om min klitoriskappa. Dock skrev hon det i journalen (? :P)

Celebra innehåller både gelatin och karmin. Hurra...

Mmm...



Det blev en otroligt god frappe med sojamjölk och en fralla med bönröra på Kulturhusets tak efter utställningen.

OOTD häromdagen.



Klänning från Phaze, köpt på Odium clothing
Leggings second hand

Dagens bästa!


Idag

Idag blir det utställningen INKcorporated på Kulturhuset.

Kolla in

Dagens döskalle.



Nytt påslakan, inhandlat på Rusta.

Identiteter.

Bloggaren Galathea har skrivit ett litet blogginlägg där jag faktiskt figurerar. Och jag håller med henne. Jag tänker inte på mig själv som 2moddad". Det är inte min identitet konstigt nog. Det jag främst ser mig som är matte. Mina katter och Poppy är mitt liv.

Givetvis är mina mods en stor del av mitt liv, men det är ändå inte det sätt jag skulle beskriva mig på. Jag ser mig mer som Crazy Catlady.

Om ni undrar över inläggets slarviga natur så beror det på att det är vansinnigt varmt, jag har fått tillbaka mina värmevallningar och jag väntar på att min tatuerare ska hämta upp mig för besök i hennes hus.

Pinsam...

Jag har en rätt störd hobby. Jag sitter och läser idioters bloggar och retar mig på det. På någon sätt får det mig att må bra, men jag fattar inte riktigt varför.

Gör ni också sånt?


Littorin ett svin eller moralpanikens pekoralparadis?

Jag sitter i min soffa och svettas och känner med en man som det faktiskt är ganska synd om just nu. Jag har aldrig varit något fan av Sven-Otto, snarare tvärtom, men vad man än kan anse om hans politik och framtoning, så anser jag att ingen förtjänas att utsättas för ett mediedrev.

Jag är för att rättvisa skipas, inte att moralpanik brer ut sig och folk förfasas över andras misstag.

Jag har inte lust att gå in på huruvida sexköp ska vara olagligt eller inte, eller hur jag ser på prostitution, men jag måste säga att "bevisningen" mot Littorin är ganska vek just nu. En anonym kvinna som påstår att en man "som kan ha varit Littorin" köpte sex av henne för fyra år sen.

Det som irriterar mig är Expressens senaste löp: "Littorin sex-chattade med kvinnor". Pinsamt! Sex-chatt är mig veterligen inte olagligt, och även om det må vara moraliskt fel att chatta om sex med andra än sin partner i vissa relationer, så är det knappast något som är unikt för Littorin.

Det stör mig något så vansinnigt när svenska folket rasar och förfasar sig över sånt som är så vanligt förekommande som c-sex, otrohet och olika former av sexköp.

Ironiskt nog läser jag just nu Bodströms "Lobbyisten" eftersom jag ska recensera den åt ETC, och utan att säga för mycket så verkar verkligheten överträffa dikten just nu. Minus ond bråd död givetvis (hoppas jag!!).


OOTD igår.



Klänning - Hell Bunny, second hand
Tatueringar - Mia Norén
Subdermal implants - Chai Maibert
Dermal anchor - Eddie
Koppel - Hunter, Pets in town 

Dagens döskalle



Hörlurar

SvD fortsättning.

Jag sitter och läser kommentarerna på SvDs artikelserie om tatueringar.

Signaturen Citte skriver:

Man försöker få det till att alla yngre tatuerar sig. Helt fel. Alla mina unga släktingar och bekanta, 25-50 år, tycker att det är en obildad och okunnig samhällsgrupp som tatuerar sig. Dåligt självförtroende, lättpåverkade av trender, barnsliga, har inget de kan väcka uppmärksamhet med utom kladdet på kroppen.

Elisabeth Åsbrink är väl bildad och upplyst och vet vilka följder tatueringarna kan få, fysiskt och psykiskt?

Jag tycker verkligen inte att hon ska låta sig påverkas av tatuerarna som vill tjäna pengar på folks ego och dåliga självkänsla. Drick en kaffelatte. Det är ute redan nu.

Den dagen folk vill ta bort sina tatueringar är närmare än man tror.

Jag måste säga att jag fascineras. Jag fascineras av det otroliga äckel och motstånd som människor tillåter sig att känna, utan att fundera på var dessa känslor kommer ifrån och vart de kan leda. Vad tror de är värst? Fördomar och okunskap eller lite färg under huden?


Jag tänker på hur synen på homosexualitet förändrats med åren. Idag har vi en lag som skyddar minioriteter mot kränkningar, tidigare var det en sjukdom.


Istället för att döma och vältra sig i avsmak och fördomar, kanske Citte borde gå in i sig själv och leta efter källan till denna irritation mot tatuerade människor? 


Kanske tycker hon helt enkelt att det är fult och äckligt. Fulhet ger som bekant betraktaren fulla rättigheter att kränka och såra andra människor. Det är helt ok att tala om för överviktiga att de är äckliga och lata. Det är helt ok att sitta i tv och spy ut sitt äckel över män som vill prova att amma sitt barn. Precis som synen på homosexualitet tidigare, så dras paralleller med pedofili när en man vill vara nära sitt barn.


 Jag är inte bara tatuerad, utan en tungt modifierad ung kvinna. Och jag kan ärligt säga att jag aldrig har mått bättre än jag gör idag. Eftersom jag även är tungt medicinerad och öppet polyamorös så sticker jag nog ordentligt i folks ögon.

 

Det konstiga är att jag så sällan får skit för det. Kanske syns min styrka och stolthet i ögonen så folk vågar helt enkelt inte gå fram och förolämpa mig. Kanske för att jag är artig och vänlig, varm och snäll?


OOTD.

OOTD

Klänning från H&M
Spetsleggings från Ge-Kås.

Gårdagens shopping.

diadem goth

Diadem tillsammans med några andra jag har.

Fr vänster:

Diadem med nitar - Gina Tricot
-"- med liten rosett - GeKås
-"- med blommor - GeKås
-"- stor blomma - GeKås
-"- med spets och vita pärlor - H&M
-"- med döskallar - Glitter



Närbild på blommorna



Trosor



Rislampa med döskallar - kan få vara Dagens döskalle för igår.



Supermysig jacka som kommer att passa bra i vinter under hundpromenader.



Mysiga sockor att sova i.

OOTD i förrgår

OOTD

Jeansleggings från Kappahl
Munkjacka från ett skåp på jobbet
Sandaler från någon affär i Falkenberg för säkert åtta år sen.
Diadem från Glitter

Dagens döskalle

tekanna döskalle

Tjusig tekanna köpt i Visby faktiskt. Passande med tanke på att det är Almedalsveckan just nu.

SvD

SvD har just nu en artikelserie om tatueringar.

Bland annat detta underbara citat av Björn Wrangsjö, psykiater, psykoanalytiker och kroppsorienterad psykoterapeut:

Björn Wrangsjö gör en jämförelse med att börja odla en trädgård. Du kanske börjar lite försiktigt med att sätta några buskar i ett hörn. När du är klar sticker plötsligt trädgårdens vilda partier i ögonen, tomrum kan provocera.

– Om man undan för undan tatuerar hela kroppsytan kan man undra om man blivit tatueringsberoende. Men både helkroppstatueringar eller hängiven trädgårdsodling är förstås en beskedlig form av beroende, säger Björn Wrangsjö.


Min hand





Bladen är inte så där mörka, det är min mobilkamera som är knäpp.

OOTD häromdagen.

Outfit of the day nån dag förra veckan:

Rutig klänning - Stadsmissionen 150:-


Dagens döskalle.

En snygg sak jag lånat av min vän Fredrik till en fotografering.


Separationsångest



Jag har total ångest eftersom jag ska resa bort imorgon. Jag vet att det kommer kännas bättre när jag väl kommer härifrån, men just nu förstår jag inte hur jag ska klara mig utan katterna i fyra dagar.

Hatar att jag känner så här, det är så jävla störande.

Dagens döskalle.



Snyggaste hundscarfen.

Gröna lund

Det verkar knappt vara någon som är inne och läser bloggar just nu, själv har jag katastrofsiffror och det har tydligen även andra bloggare.

Nå väl, min semester fortskrider. Igår var det Gröna Lund med min vän Hemi och hennes två frön. Vi hade JÄTTEROLIGT. Långt ifrån mardrömsbilden av Grönan med massor av barn. Däremot fick två föräldrar mig att känna mig mycket sorgsen. En pappa som stod vid sidan av barnradiobilarna och "coachade" sin son i att köra radiobil. *djup suck* Låt ungarna ha roligt! Det är ingen tävling. M hade precis lika roligt fast hon inte svängde åt rätt håll hela tiden.

En annan pappa blev skitförbannad på sitt barn som inte vågade gå i rulltrappan i Lustiga huset.

Jag blir så himla ledsen. Barn är fan inte prestationer. Kärlek ska inte handla om vad någon presterar, vare sig det är barn eller djur.

Men förrutom det så var det en toppendag.

Ikväll ska jag gå ut och ta en öl, och nästa vecka beger jag mig till landet.

Old times...



Vad man har sett ut! :D

RSS 2.0