Littorin ett svin eller moralpanikens pekoralparadis?
Jag sitter i min soffa och svettas och känner med en man som det faktiskt är ganska synd om just nu. Jag har aldrig varit något fan av Sven-Otto, snarare tvärtom, men vad man än kan anse om hans politik och framtoning, så anser jag att ingen förtjänas att utsättas för ett mediedrev.
Jag är för att rättvisa skipas, inte att moralpanik brer ut sig och folk förfasas över andras misstag.
Jag har inte lust att gå in på huruvida sexköp ska vara olagligt eller inte, eller hur jag ser på prostitution, men jag måste säga att "bevisningen" mot Littorin är ganska vek just nu. En anonym kvinna som påstår att en man "som kan ha varit Littorin" köpte sex av henne för fyra år sen.
Det som irriterar mig är Expressens senaste löp: "Littorin sex-chattade med kvinnor". Pinsamt! Sex-chatt är mig veterligen inte olagligt, och även om det må vara moraliskt fel att chatta om sex med andra än sin partner i vissa relationer, så är det knappast något som är unikt för Littorin.
Det stör mig något så vansinnigt när svenska folket rasar och förfasar sig över sånt som är så vanligt förekommande som c-sex, otrohet och olika former av sexköp.
Ironiskt nog läser jag just nu Bodströms "Lobbyisten" eftersom jag ska recensera den åt ETC, och utan att säga för mycket så verkar verkligheten överträffa dikten just nu. Minus ond bråd död givetvis (hoppas jag!!).
Jag håller med och tycker att det hela är förhållandevis bisarrt. Jag har många åsikter och tankar, men brukar undvika politik-snack ändå. Det här är ju nästan svårt att hålla tyst om dock, just för att det mest känns som kraftig moralpanik.
