Vara statist trist...
Nu ska jag skriva ihop min redogörelse för statistjobbet.
Jag fick ett mail att jag hade blivit utvald för att vara statist i en reklamfilm för U. Tiden skulle vara mellan 9-18. Lönen 999:- Lång dag, men visst.
Jag åker ut till Gustavsberg på Värmdö där filmen ska spelas in. Klientelet består av mediakåta kids, några pensionärer, ett gäng "professionella statister" och övriga. Däribland jag.
Ganska snart inser jag att vissa av oss inte fått alla mail, utan det har gått ut ett kvällen innan. Alla uppmanas att ta med sig ett grönt klädesplagg och dessutom informeras vi om att inspelningen kommer att hålla på till klockan 23.
No way - José tänkte jag. Det var det flera som tänkte.
En av de "professionella" statisterna var exakt som Peter Dalles figur "tänkte inte på det". En äldre kvinna frågade mig upprepade gånger om inte mina tatueringar var påmålade. Dallefiguren asgarvade.
Till slut satte jag mig med de professionella och pratade, eftersom en av dem hade en liten hund som var väldigt fint.
Några exempel
Asså, jag tycker att det är så skönt att man kan välja och vraka mellan jobben. Jag kom hem från Thailand förra månaden och då ringde de och frågade om jag kunde vara med i en reklamfilm. Jag sa ja, men på natten kände jag att jag inte orkade så jag ringde och sa "ni får hitta nån annan". Fan vad skönt att kunna göra så.
Ja, men det är ju ingen ordning på folk, svenskar är så jävla lata. De orkar inte vara på inspelningsplatser utan går hem och klagar på ont i benen. Folk vill ju inte jobba.
(ingen av dem uppfattade dubbelmoralen i det här).
Sen gick de in för att prata om ungdomar. Givetvis kunde man redan på dagis se vilka det skulle gå åt helvete för. Då blev jag Anders Carlberg ett tag och föreläste för dem om skyddsfaktorer och maskrosbarn, hur viktigt det är för sårbara och ensamma barn att ha någon enda vuxen som ser dem.
Jo, det kunde de ju hålla med om. Men "om en man skulle hänga med ungdomar, då skulle han ju bli sedd som en peddogubbe".
Dallefiguren berättade att hans tjej jobbar på dagis och hon säger "den och den kommer det gå åt helvete för, och sen gör det det också. Hon har alltid rätt". (Tro fan det om man behandlar barn så).
Sen gick de över till att snacka skit om sjukskrivna, men då gick jag. Det får finnas måtta på vad jag ska stå ut att höra.
Forts följer.
Jag fick ett mail att jag hade blivit utvald för att vara statist i en reklamfilm för U. Tiden skulle vara mellan 9-18. Lönen 999:- Lång dag, men visst.
Jag åker ut till Gustavsberg på Värmdö där filmen ska spelas in. Klientelet består av mediakåta kids, några pensionärer, ett gäng "professionella statister" och övriga. Däribland jag.
Ganska snart inser jag att vissa av oss inte fått alla mail, utan det har gått ut ett kvällen innan. Alla uppmanas att ta med sig ett grönt klädesplagg och dessutom informeras vi om att inspelningen kommer att hålla på till klockan 23.
No way - José tänkte jag. Det var det flera som tänkte.
En av de "professionella" statisterna var exakt som Peter Dalles figur "tänkte inte på det". En äldre kvinna frågade mig upprepade gånger om inte mina tatueringar var påmålade. Dallefiguren asgarvade.
Till slut satte jag mig med de professionella och pratade, eftersom en av dem hade en liten hund som var väldigt fint.
Några exempel
Asså, jag tycker att det är så skönt att man kan välja och vraka mellan jobben. Jag kom hem från Thailand förra månaden och då ringde de och frågade om jag kunde vara med i en reklamfilm. Jag sa ja, men på natten kände jag att jag inte orkade så jag ringde och sa "ni får hitta nån annan". Fan vad skönt att kunna göra så.
Ja, men det är ju ingen ordning på folk, svenskar är så jävla lata. De orkar inte vara på inspelningsplatser utan går hem och klagar på ont i benen. Folk vill ju inte jobba.
(ingen av dem uppfattade dubbelmoralen i det här).
Sen gick de in för att prata om ungdomar. Givetvis kunde man redan på dagis se vilka det skulle gå åt helvete för. Då blev jag Anders Carlberg ett tag och föreläste för dem om skyddsfaktorer och maskrosbarn, hur viktigt det är för sårbara och ensamma barn att ha någon enda vuxen som ser dem.
Jo, det kunde de ju hålla med om. Men "om en man skulle hänga med ungdomar, då skulle han ju bli sedd som en peddogubbe".
Dallefiguren berättade att hans tjej jobbar på dagis och hon säger "den och den kommer det gå åt helvete för, och sen gör det det också. Hon har alltid rätt". (Tro fan det om man behandlar barn så).
Sen gick de över till att snacka skit om sjukskrivna, men då gick jag. Det får finnas måtta på vad jag ska stå ut att höra.
Forts följer.
Modifikationer
Trackback
