Stå på dem.

Det slår mig att det är länge sen jag hade ångest. (Länge sen enligt mina mått). Rädd har jag varit, ledsen, orolig, stressad och pressad från olika håll, men ingen ångest.

Jag har två ben, och jag står på dem. Jag kan leva mitt eget liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0