Bilder







Foto: Johan Hartman

Bättre sent än aldrig.

Sent omsider, bilder på mina händer, gjorda av Kari på Memento Tattoo.






OH MY GOD.

Hemliga bloggen är uppdaterad.

Angående att jämföra.

Bara Ebba

Nu ska inte det här inlägget racka ner på någon annans blogg, men jag måste ändå komma med en invändning.

Visst, vissa av motiven ser ut som hej kom och hjälp mig. Men flera av de s.k. Maserati-tatueringarna är inget jag skulle vilja gå runt med på kroppen. Jag vill inte ha akvareller eller fotografier på mig. Jag tycker om att det ser lite tecknat ut.

Realistic är inte min kopp kaffe helt enkelt.

Jag vågar säga att mina tatueringar är både snygga och välgjorda, men nej - de är inte gjorda av folk som har två års väntetid.

Jag har aldrig haft komplex för dem, eller tvekat att jämföra dem med andras. Däremot har jag förstått att det stuk jag kör aldrig kommer att vinna en tävling. Inte ens min fantastiska ryggtavla.

Så insnöat är det. Och som Ebba skriver - tatueringar ger medlemsskap i en klubb dit jag aldrig fått tillträde.

Lägesrapport

Jag sitter och bråkar med min dator+ telefon och lyckas inte få över bilder på mina senaste tatueringar. Öronen är uppe i 26 mm nu iaf :D Varierar mellan 25-26. Egentligen skulle jag kunna stanna här om inte mina snyggaste pluggar är i 30 mm...

Fullt ös.

Nu sitter jag och jobbar och pluggar samtidigt. Jag är ju faktiskt sjukt duktig. Eller så är det enda sättet jag kan koncentrera mig på, när det är full fart överallt.

Åsikter.

Det känns förjävligt att behöva skriva det här inlägget.

Att vara 34 år gammal, ha "ordnat liv", vara en någorlunda vettig människa och ändå sitta och ha ångest för vad andra ska säga och tycka om mina val.

Jag vet att många tycker att det härliga med mig är att jag vågar vara den jag är, stå upp för mig själv och se ut som jag vill.

Nu är det så här att jag har tatuerat mina händer och min hals, och jag vågar inte berätta det för vissa människor. Inte för att jag är rädd för vad de kommer tycka för man får tycka som man vill i min värld. Men av oro för vad de kommer säga.

Mina tatueringar gör mig glad, väldigt glad. Och det gör så ont när någon annan tar sig rättigheten att kränka mig genom att säga negativa saker.

I min värld gör man bara inte så. Säger inte till folk att de har ful klänning eller groteska tatueringar.

Det här suger, så jävla hårt. Fan, folk kan ta sig i röven med sina jävla åsikter.

RSS 2.0