Det är tur att man är frisk när man är sjuk.

Idag har jag inte mått så bra, har ont i kroppen och feberkänsla...och huvudvärk. Gick upp tidigt för att åka till psyk på återbesök hos terapeuten jag inte riktigt gillar. Han har bl.a. sagt saker som att jag måste tänka på vilket intryck jag gör på folk när jag väljer att se ut som jag gör - DOH. När jag berättar om situationer då jag upplevt att folk behandlat mig illa har han vänt på det och frågat "varför händer det dig?". Och när jag på ett nyanserat sätt försökt förklara att det inte bara är jag som blivit utsatta av de här personerna så kunde jag plötsligt hantera mina svårigheter för bra för att behöva terapi.

Så, istället för att åka på ett meningslöst stödsamtal ringde jag och sjukanmälde mig (vilket inte var på låtsas, jag har mått dåligt idag men hade det varit något jag prioriterat så hade jag struntat i det och tagit mig iväg ändå). Nu kommer jag få en räkning på 150 spänn men det är det fan värt. Ska ringa och be om en läkartid istället så att jag kan få recept för ett år framåt.

Jag antar att jag måste fortsätta min strävan i att förstå att jag är ett första klassens mindfuck, och att det måste vara nästintill omöjligt att få grepp om mig inom psykvården. Den som inte sett mig må dåligt kan inte förstå när de sett mig må bra. För hur denna kloka, välbalanserade, omtänksamma och starka kvinna kan förvandlas till ett gråtande och skrikande vrak på bara några dagar går antagligen inte att greppa.

Att jag FORTFARANDE utvecklas, och inte har nått min fulla potential gör det också svårt att förstå. Jag förstår inte själv hur jag kan bli starkare och starkare. Jag klarar helt andra saker nu än för tre år sen.

Och jag vägrar bli behandlad på ett visst sätt för att jag har en stor ring i näsan och tatueringar. Kom igen för fan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0