Så svidande sorgligt.

Fy fan vad hemskt!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7928068.ab

Jag struntar i om det är en skröna eller om det är sant. Blotta tanken på det gör mig gråtfärdig och får mig att omedelbart vilja krama om mina älskade finaste katter.

Bara tanken på hur det är att hålla en älskad katts livlösa kropp i sin famn är fruktansvärd. Att smeka den mjuka pälsen för sista gången, pussa det lilla huvudet och de söta små tassarna för att kunna hålla minnet av känslan levande. Att gå därifrån och veta att det är oåterkalleligt, att jag aldrig kommer att få se en kattunge växa upp, inte få vara med när en vuxen katt åldras.

Aldrig. Ett så fruktansvärt ödesdigert ord.

De av mina katter som har fått somna in har gjort det på grund av sjukdomar. Sorgen är blandad med lättnad över att den älskade inte längre lider och mår dåligt. Sorgen är ändå så stor och iskall och lämnar en svart tomrum efter sig. Och även om jag sluppit åka hem till en tom lägenhet, eftersom jag haft och har fler än en katt, så finns det ett vacuum och en saknad som inte går att fylla.

Att en av mina älskade skulle somna in av misstag skulle döda mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0