"Du är ju bara för mycket"

Nu tänker jag skriva ett inlägg som kanske kan verka bittert, men som inte alls avser att vara det. Det är inte den känslan jag har när jag skriver, utan snarare en fundersam insikt, en tanke

Jag är "singel" just nu, och det känns som att jag kommer att förbli det ett tag. Jag har mina teorier kring det och jag tänkte dela med mig av några tankar.

1.

Jag får ofta höra att jag verkar hård och otillgänglig av vissa, och av andra att jag utstrålar värme och vänlighet. Kanske finns förklaringen till det i att jag en gång var ett mobbat och misshandlat barn, som inte bara trodde utan visste att ingen kunde tycka om mig. Det fanns liksom inte på kartan, och det var inte som i filmer och böcker, att det trots allt fanns någon där som gillade en. Jag var paria.

Det har gått nästan exakt 20 år sen, och det börjar sluta göra ont nu.

Med det sagt så är det kanske inte så konstigt att jag inte förstår om människor kommer fram till mig för att de kanske skulle tycka att det är roligt att lära känna mig. Att de kanske tycker att jag är snygg. Osv.

Nu vill jag också flika in att jag trots detta inte har ett direkt dåligt självförtroende (eller självkänsla). Jag tycker om mig själv, JAG upplever att jag är både snygg och trevlig ofta, och jag trivs i mitt eget sällskap. Jag vet att jag är värdefull osv.

Det är bara i kontakten med nya människor som jag känner mig som en grå mus som smälter in i tapeten. Och JA, jag förstår att det blir konstigt när en sån som jag inte fattar att hon syns överallt och alla känner igen henne. Jag förstår att det verkar högfärdigt att bli förvånad varje gång någon hälsar. Eller när jag inte vågar hälsa på folk eftersom jag tror att de inte känner igen mig.

Det var det första - kontaktskapande.

2.

Sen blir det en relation, eller iallafall dejtande. Då verkar jag väldigt spännande. Tatuerad, piercad, spännande jobb, engagemang i djurfrågor. Snygg som fan. Stora bröst. Gulliga katter. Jättesöt hund.
 
Och lite psykisk ohälsa.

Det verkar ju nästan lite chict med depressioner. Lite pikant sådär, en chans till att få hjälpa och stötta. Vara en trygg axel. Göra sig lite oumbärlig. Och det här med reumatism, det är inget att hänga upp sig vid, då om någonsin kan man behöva en stark karl som hjälper till med dammsugning ibland.

Så går tiden. Och istället för stora bröst så känns de nästintill groteska. Gigantiska på gränsen till obscena svulster som man inte vet hur man ska hantera. Tatueringar ja, men sen då. ALLA pengar går ju till tatueringar!!

Det är för mycket tatueringar, för lite resor och för många djur. Hunden är oflexibel. Hunden kan inte vara ensam en hel kväll. Hunden kan inte åka utomlands. Katterna kan inte vara ensamma hemma en vecka utan det ska ordnas kattvakt.

Och sen...

3.

...sen är det inte chict med psykisk ohälsa. Det är inte spännande och det är inte läge för den trygga axeln när jag ligger i fosterställning med ångestkramper eller flyter in och ur psykoser. Det är inte pikant längre när jag gråter mig igenom dagarna. När jag förtvivlat skriker på min psykmottagning att de ska hjälpa mig.

...och det är inte kul att inse att reumatism inte försvinner för att man städat hemma hos mig en gång. Det är en chock att inse att reumatism inte bara är ont i lederna, utan feber, trötthet, smärta, mediciner, kramper i ryggen, förstörd mage, bajs, diarré, kräks, utslag och eviga ögoninflammationer utan slut.

Det är läkartider, psykologtider, apotek, mediciner, dosetter, blodprover, sprutor och överkonsumtion av toapapper.

4.

Och inte nog med det.

Det är djur, bodyart, sjukdomar och ångest. Och sen är det jobb, fackligt engagemang och hemlösa katter. Och media. Det går inte att stoppa mig i en liten ruta. Det går inte att få grepp. Det går inte att hinna med.

Jag är bara för mycket helt enkelt.

Kommentarer
Postat av: Mezza

hej

du kanske är "för mycket", men de sista punkterna säger mer än du skriver.

De säger att du är FANTASTISK!

Det är de sista 2 punkterna som gör dig mer intressant. Att vara komplicerad är så mkt mer lockande än att "bara vara" punkt 1 och 2.



Kram du fantastiska människa!

2010-09-07 @ 21:52:22
URL: http://mezzasblogg.blogspot.com
Postat av: galathea

Jag känner igen mig i allt det där. Som vanligt. Det där med att det inte är någon slags luddig, mysig och spännande dröm att må psykiskt dåligt/leva med någon som gör det har jag försökt beskriva många gånger. Ångest förskönas ofta. Ingen skriver om att man spyr eller får diarré eller paniksvettas och gråter och blir okontrollerbar. Ingen tror att en så trevlig, söt tjej kan förvandlas till att ha sådan stark ångest att hon har lust att hoppa ut genom fönstret helt plötsligt en natt. Så gör ju bara småbarn. Eller riktigt sjuka. Och vore man riktigt sjuk skulle man ju antagligen ligga inlagd och inte vara så fungerande i övrigt. Så är det ju.

Jag är lyckligt lottad att ha funnit en sambo som iaf än så länge klarar av att hantera allt det där. Och hundhår, damm, hunduställningar, galna framtidsdrömmar och tokiga idéer om allt ifrån hur man ska bre en smörgås till hur världen skulle kunna vara ett bättre ställe.

Men är det inte lite det som gör sådana som oss levande? Vi skrämmer folk. Vi passar inte in i schablonmallen över en människa. Inte ens över en lite svår människa. Däremot är vi levande. DU är levande. Din självkännedom och självkänsla är slående, och det är stort.

Fina du.

2010-09-08 @ 09:53:21
URL: http://galathea.rahzeal.com
Postat av: Lena

Åhhh du är bara och det är inte så bara, bara det att vara underbara Helena. Ändra aldrig på dig utan var som du är för du rockar fett.

Postat av: Millah Ƹ̵̡Ӝ̵̨̄Ʒ

Hej =) Allt bra?

Är du tävlingsintresserad?



Jag har iaf igång massa tävlingar & det kommer in nya hela tin.



Var gärna med & tävla =)

--> http://millahoman.blogg.se/2009/august/tavlingar.html



Är du int intresserad så ber jag verkligen så hemskt mycket om ursäkt..



Ta hand om dig =) Kramar // Millah

2010-09-08 @ 17:09:18
URL: http://millahoman.blogg.se/
Postat av: Anonym

tjabba! Planer för helgen? :P

2010-09-08 @ 17:15:57
URL: http://modegrabben.blogg.se/
Postat av: Tracy - BLOGGDESIGN!!

Härlig blogg! Besök gräna min (A)



http://ghattas.blogg.se

http://ghattas.blogg.se

http://ghattas.blogg.se

2010-09-08 @ 17:16:27
URL: http://ghattas.blogg.se/
Postat av: L

Alla är vi olika under det synliga skalet, somliga saker kan man hålla inne andra inte, reumatism, och psykiska problem till den graden att det tar fysika uttryck-givetvis inte. Klart många tycker du är spännande, om man bara ser till useéndet så är du ju en levande nyckelretning för många :)

Att du dessutom iom det blir en lite "känd" person ger ju bara extra krydda, hur många vill inte gå ut med en kändis, drömmer om dom osv, fast det enda dom egentligen vet om dom är hur de ser ut när dom visar sig som dom vill bli sedda i media.

om vi råkar ramla på varandra, så kommer troligen bara jag känna igen dig, och bjuder jag på fika, så är det det enda jag är ute efter.

Intressant att flesta svaren på ditt inlägg, bara är att man ska kolla på deras bloggar :/ /Lennart H

2010-09-08 @ 17:49:53
Postat av: Marlene Lindbäck

Nämen tjoflöjt hur du verkar må, kära vän... Men eftersom jag i grund o botten är språkfröken så kan jag inte släppa taget om hur oerhört duktig du är på att skriva - även det är du oerhört bra på!!!

Jag kan inte ens föreställa mig hur du mår, när du mår som värst - men jag vet - att jag skulle ha dukat under för länge sedan om jag varit du... Med det sagt: DU ÄR STARK (och omtyckt av en liten norrlandstjej du träffat enstaka gånger)

Puss o Kram!!!

2010-09-08 @ 20:59:52
Postat av: ♥ Tjelsi - så kan det gå när inte haspen är på ♥

Jag kan inget mer än att hålla med ovanstående, speciellt Lena. Du är himla bra Helena! Glöm aldrig det :) Kramar

2010-09-10 @ 17:46:25
URL: http://tjelsi.com
Postat av: Krille

Jag tycker du knäcker i alla fall!

2010-09-14 @ 10:23:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0