Oslo
Nu har jag avbokat tiden på studion och kontaktat Kari Kjelskau på Memento tattoo istället. Så jag drar antagligen till Oslo om ett tag, ska dock inte bara göra strecket förstås utan lite annat också ;)
Streck i räkningen.
Efter att ha haft extrem tatueringsabstinens i några veckor så tog jag mig iväg till en studio som jag fått rekommenderad. Jag vill nämligen tatuera mig på hakan, något som väldigt få gör - och min vanliga tatuerare skulle aldrig i livet göra det. Hon vill inte ens tatuera mig på halsen.
På deras Facebook-sida står det att de har drop-in, men när jag väl var där så hade de inte tid förrän i april. Det kändes ju lite sådär.
Visst, det kan ju vara en taktik, att ge folk betänketid. Men då är det väl mer schysst att kolla av med folk, hur mycket tatueringar de har osv. Det är inte direkt min första, och jag har gjort en hel del "grövre" grejer också. Jag ska inte färga hela hakan svart heller, ett tunt streck ska jag ha.
Nä, den tiden ska jag avboka. Jag drar till Tattoo meltdown istället om jag har råd, annars fixar jag det på annat sätt. Kan ju åka till Oslo och Kari Kjelskau t.ex.
Ett jävla streck liksom.
Jag är faktiskt irriterad.
På deras Facebook-sida står det att de har drop-in, men när jag väl var där så hade de inte tid förrän i april. Det kändes ju lite sådär.
Visst, det kan ju vara en taktik, att ge folk betänketid. Men då är det väl mer schysst att kolla av med folk, hur mycket tatueringar de har osv. Det är inte direkt min första, och jag har gjort en hel del "grövre" grejer också. Jag ska inte färga hela hakan svart heller, ett tunt streck ska jag ha.
Nä, den tiden ska jag avboka. Jag drar till Tattoo meltdown istället om jag har råd, annars fixar jag det på annat sätt. Kan ju åka till Oslo och Kari Kjelskau t.ex.
Ett jävla streck liksom.
Jag är faktiskt irriterad.
Bättre sent än aldrig.
Angående att jämföra.
Bara Ebba
Nu ska inte det här inlägget racka ner på någon annans blogg, men jag måste ändå komma med en invändning.
Visst, vissa av motiven ser ut som hej kom och hjälp mig. Men flera av de s.k. Maserati-tatueringarna är inget jag skulle vilja gå runt med på kroppen. Jag vill inte ha akvareller eller fotografier på mig. Jag tycker om att det ser lite tecknat ut.
Realistic är inte min kopp kaffe helt enkelt.
Jag vågar säga att mina tatueringar är både snygga och välgjorda, men nej - de är inte gjorda av folk som har två års väntetid.
Jag har aldrig haft komplex för dem, eller tvekat att jämföra dem med andras. Däremot har jag förstått att det stuk jag kör aldrig kommer att vinna en tävling. Inte ens min fantastiska ryggtavla.
Så insnöat är det. Och som Ebba skriver - tatueringar ger medlemsskap i en klubb dit jag aldrig fått tillträde.
Nu ska inte det här inlägget racka ner på någon annans blogg, men jag måste ändå komma med en invändning.
Visst, vissa av motiven ser ut som hej kom och hjälp mig. Men flera av de s.k. Maserati-tatueringarna är inget jag skulle vilja gå runt med på kroppen. Jag vill inte ha akvareller eller fotografier på mig. Jag tycker om att det ser lite tecknat ut.
Realistic är inte min kopp kaffe helt enkelt.
Jag vågar säga att mina tatueringar är både snygga och välgjorda, men nej - de är inte gjorda av folk som har två års väntetid.
Jag har aldrig haft komplex för dem, eller tvekat att jämföra dem med andras. Däremot har jag förstått att det stuk jag kör aldrig kommer att vinna en tävling. Inte ens min fantastiska ryggtavla.
Så insnöat är det. Och som Ebba skriver - tatueringar ger medlemsskap i en klubb dit jag aldrig fått tillträde.
Lägesrapport
Jag sitter och bråkar med min dator+ telefon och lyckas inte få över bilder på mina senaste tatueringar. Öronen är uppe i 26 mm nu iaf :D Varierar mellan 25-26. Egentligen skulle jag kunna stanna här om inte mina snyggaste pluggar är i 30 mm...
Åsikter.
Det känns förjävligt att behöva skriva det här inlägget.
Att vara 34 år gammal, ha "ordnat liv", vara en någorlunda vettig människa och ändå sitta och ha ångest för vad andra ska säga och tycka om mina val.
Jag vet att många tycker att det härliga med mig är att jag vågar vara den jag är, stå upp för mig själv och se ut som jag vill.
Nu är det så här att jag har tatuerat mina händer och min hals, och jag vågar inte berätta det för vissa människor. Inte för att jag är rädd för vad de kommer tycka för man får tycka som man vill i min värld. Men av oro för vad de kommer säga.
Mina tatueringar gör mig glad, väldigt glad. Och det gör så ont när någon annan tar sig rättigheten att kränka mig genom att säga negativa saker.
I min värld gör man bara inte så. Säger inte till folk att de har ful klänning eller groteska tatueringar.
Det här suger, så jävla hårt. Fan, folk kan ta sig i röven med sina jävla åsikter.
Att vara 34 år gammal, ha "ordnat liv", vara en någorlunda vettig människa och ändå sitta och ha ångest för vad andra ska säga och tycka om mina val.
Jag vet att många tycker att det härliga med mig är att jag vågar vara den jag är, stå upp för mig själv och se ut som jag vill.
Nu är det så här att jag har tatuerat mina händer och min hals, och jag vågar inte berätta det för vissa människor. Inte för att jag är rädd för vad de kommer tycka för man får tycka som man vill i min värld. Men av oro för vad de kommer säga.
Mina tatueringar gör mig glad, väldigt glad. Och det gör så ont när någon annan tar sig rättigheten att kränka mig genom att säga negativa saker.
I min värld gör man bara inte så. Säger inte till folk att de har ful klänning eller groteska tatueringar.
Det här suger, så jävla hårt. Fan, folk kan ta sig i röven med sina jävla åsikter.
En helt vanlig söndagkväll :P
Nu ska jag berätta vad jag gör en söndagkväll.
Jag plockar ur ringen jag har i septum med hjälp av en låsringstång. Bara det tar typ en kvart eftersom ringen är 3.2 mm tjock och sitter som berget. Men till slut lossnar den.
Sen är nästa steg att sätta i en liten tunnel i silikon som jag har köpt. En aning pilligt men det går. Nästan. För sen slinter jag och tunneln försvinner upp i näsan. Långt upp. Jag får inte tag i den. Jag kan nästan se hur den liksom ligger och svajar längst upp och funderar på om den ska glida ner i svaljet och vidare till magsäcken för att där förintas av saltsyra. Kamikazetunnel.
Till slut FRÄSER jag och snor och tunnel FLYGER ut i handfatet. Hurra.
Jag plockar ur ringen jag har i septum med hjälp av en låsringstång. Bara det tar typ en kvart eftersom ringen är 3.2 mm tjock och sitter som berget. Men till slut lossnar den.
Sen är nästa steg att sätta i en liten tunnel i silikon som jag har köpt. En aning pilligt men det går. Nästan. För sen slinter jag och tunneln försvinner upp i näsan. Långt upp. Jag får inte tag i den. Jag kan nästan se hur den liksom ligger och svajar längst upp och funderar på om den ska glida ner i svaljet och vidare till magsäcken för att där förintas av saltsyra. Kamikazetunnel.
Till slut FRÄSER jag och snor och tunnel FLYGER ut i handfatet. Hurra.
På bodmodfronten
Nu är det iaf bokat och klart att jag ska ner till Female Art & Tattoo i Norrahammar utanför Jönköping och tatuera mig! Tjoflöjt!
Och efter jul blir det mer tungsplit, då ryker strängen också :D
Och efter jul blir det mer tungsplit, då ryker strängen också :D
Provocerande.
Igår pratade jag med en av mina favoritkollegor, som lite småfnissande konstaterade att jag gillade att provocera.
Det håller inte jag med om. Eller jo, men inte på det sätt han menade.
Vad jag gör med min kropp, handlar aldrig om att provocera. Det vore förödande för mig om jag gjorde något med min kropp (min borg, mitt hem, mitt jag) för att andra ska reagera på det. Andra kanske klarar det, men jag kan inte göra något med mig själv för andras skulle utan att reagera negativt på det.
Jag kan köpa att jag trivs med att få människor att tänka, att vara ett mindfuck, att visa på fördomar och förutfattade meningar med syfte att slå hål på dem.
Men jag provocerar aldrig. Jag har ingen som helst längtan efter att göra folk irriterade eller äcklade, eller chockade. Däremot har jag upptäckt att det finns tendenser hos de allra flesta att vilja bli äcklade, fascinerade och chockade. Att med skräckfylld förtjusning be mig att vifta med tungspetsarna eller se mig vända implantaten upp och ner. Kollegor som kommer springande från andra avdelningar för att de hört att jag gjort något fullständigt galet. Eller nästan tvångsmässigt repetera att de verkligen inte förstår.
Jag begär inte att någon ska förstå, eller tycka att det är snyggt. Jag begär inte ens att folk ska visa allmänt hyfs, för det vet jag att de inte kan, och det bristen på det kan faktiskt vara väldigt roligt. Jag begär i stort sett ingenting av min omgivning. Och eftersom jag faktiskt inte begär, eller önskar, att de ska bli chockade, äcklade eller förvirrade, så är det ganska uppenbart att jag inte ute efter att provocera!
Det håller inte jag med om. Eller jo, men inte på det sätt han menade.
Vad jag gör med min kropp, handlar aldrig om att provocera. Det vore förödande för mig om jag gjorde något med min kropp (min borg, mitt hem, mitt jag) för att andra ska reagera på det. Andra kanske klarar det, men jag kan inte göra något med mig själv för andras skulle utan att reagera negativt på det.
Jag kan köpa att jag trivs med att få människor att tänka, att vara ett mindfuck, att visa på fördomar och förutfattade meningar med syfte att slå hål på dem.
Men jag provocerar aldrig. Jag har ingen som helst längtan efter att göra folk irriterade eller äcklade, eller chockade. Däremot har jag upptäckt att det finns tendenser hos de allra flesta att vilja bli äcklade, fascinerade och chockade. Att med skräckfylld förtjusning be mig att vifta med tungspetsarna eller se mig vända implantaten upp och ner. Kollegor som kommer springande från andra avdelningar för att de hört att jag gjort något fullständigt galet. Eller nästan tvångsmässigt repetera att de verkligen inte förstår.
Jag begär inte att någon ska förstå, eller tycka att det är snyggt. Jag begär inte ens att folk ska visa allmänt hyfs, för det vet jag att de inte kan, och det bristen på det kan faktiskt vara väldigt roligt. Jag begär i stort sett ingenting av min omgivning. Och eftersom jag faktiskt inte begär, eller önskar, att de ska bli chockade, äcklade eller förvirrade, så är det ganska uppenbart att jag inte ute efter att provocera!
På (br)östfronten.
Just ja...jag har fått svaret på min remiss till plastikkirurg. Jag väger lite för mycket. Så jag ska till VC och få hjälp med viktminskning och jag ska också ringa min reumatolog och fråga om ev. läkarintyg för undantag. Jag måste ändå ringa dit för jag har så sjukt ont i alla leder.
Exakt på pricken.
Från: http://blogg.svd.se/idagbloggen?id=19845
Man bör komma ihåg att den stora massan av folk som tatuerar sig är mediokra människor med lågt IQ utan talang som tittar på TV 3 timmar om dagen och läser Expressen
Jag känner igen mig till punkt och pricka.
Man bör komma ihåg att den stora massan av folk som tatuerar sig är mediokra människor med lågt IQ utan talang som tittar på TV 3 timmar om dagen och läser Expressen
Jag känner igen mig till punkt och pricka.
