Oslo

Nu har jag avbokat tiden på studion och kontaktat Kari Kjelskau på Memento tattoo istället. Så jag drar antagligen till Oslo om ett tag, ska dock inte bara göra strecket förstås utan lite annat också ;)

Streck i räkningen.

Efter att ha haft extrem tatueringsabstinens i några veckor så tog jag mig iväg till en studio som jag fått rekommenderad. Jag vill nämligen tatuera mig på hakan, något som väldigt få gör - och min vanliga tatuerare skulle aldrig i livet göra det. Hon vill inte ens tatuera mig på halsen.

På deras Facebook-sida står det att de har drop-in, men när jag väl var där så hade de inte tid förrän i april. Det kändes ju lite sådär.

Visst, det kan ju vara en taktik, att ge folk betänketid. Men då är det väl mer schysst att kolla av med folk, hur mycket tatueringar de har osv. Det är inte direkt min första, och jag har gjort en hel del "grövre" grejer också. Jag ska inte färga hela hakan svart heller, ett tunt streck ska jag ha.

Nä, den tiden ska jag avboka. Jag drar till Tattoo meltdown istället om jag har råd, annars fixar jag det på annat sätt. Kan ju åka till Oslo och Kari Kjelskau t.ex.

 Ett jävla streck liksom.

Jag är faktiskt irriterad.

Bättre sent än aldrig.

Sent omsider, bilder på mina händer, gjorda av Kari på Memento Tattoo.






Angående att jämföra.

Bara Ebba

Nu ska inte det här inlägget racka ner på någon annans blogg, men jag måste ändå komma med en invändning.

Visst, vissa av motiven ser ut som hej kom och hjälp mig. Men flera av de s.k. Maserati-tatueringarna är inget jag skulle vilja gå runt med på kroppen. Jag vill inte ha akvareller eller fotografier på mig. Jag tycker om att det ser lite tecknat ut.

Realistic är inte min kopp kaffe helt enkelt.

Jag vågar säga att mina tatueringar är både snygga och välgjorda, men nej - de är inte gjorda av folk som har två års väntetid.

Jag har aldrig haft komplex för dem, eller tvekat att jämföra dem med andras. Däremot har jag förstått att det stuk jag kör aldrig kommer att vinna en tävling. Inte ens min fantastiska ryggtavla.

Så insnöat är det. Och som Ebba skriver - tatueringar ger medlemsskap i en klubb dit jag aldrig fått tillträde.

Lägesrapport

Jag sitter och bråkar med min dator+ telefon och lyckas inte få över bilder på mina senaste tatueringar. Öronen är uppe i 26 mm nu iaf :D Varierar mellan 25-26. Egentligen skulle jag kunna stanna här om inte mina snyggaste pluggar är i 30 mm...

Åsikter.

Det känns förjävligt att behöva skriva det här inlägget.

Att vara 34 år gammal, ha "ordnat liv", vara en någorlunda vettig människa och ändå sitta och ha ångest för vad andra ska säga och tycka om mina val.

Jag vet att många tycker att det härliga med mig är att jag vågar vara den jag är, stå upp för mig själv och se ut som jag vill.

Nu är det så här att jag har tatuerat mina händer och min hals, och jag vågar inte berätta det för vissa människor. Inte för att jag är rädd för vad de kommer tycka för man får tycka som man vill i min värld. Men av oro för vad de kommer säga.

Mina tatueringar gör mig glad, väldigt glad. Och det gör så ont när någon annan tar sig rättigheten att kränka mig genom att säga negativa saker.

I min värld gör man bara inte så. Säger inte till folk att de har ful klänning eller groteska tatueringar.

Det här suger, så jävla hårt. Fan, folk kan ta sig i röven med sina jävla åsikter.

En helt vanlig söndagkväll :P

Nu ska jag berätta vad jag gör en söndagkväll.

Jag plockar ur ringen jag har i septum med hjälp av en låsringstång. Bara det tar typ en kvart eftersom ringen är 3.2 mm tjock och sitter som berget. Men till slut lossnar den.

Sen är nästa steg att sätta i en liten tunnel i silikon som jag har köpt. En aning pilligt men det går. Nästan. För sen slinter jag och tunneln försvinner upp i näsan. Långt upp. Jag får inte tag i den. Jag kan nästan se hur den liksom ligger och svajar längst upp och funderar på om den ska glida ner i svaljet och vidare till magsäcken för att där förintas av saltsyra. Kamikazetunnel.

Till slut FRÄSER jag och snor och tunnel FLYGER ut i handfatet. Hurra.


På bodmodfronten

Nu är det iaf bokat och klart att jag ska ner till Female Art & Tattoo i Norrahammar utanför Jönköping och tatuera mig! Tjoflöjt!

Och efter jul blir det mer tungsplit, då ryker strängen också :D

Provocerande.

Igår pratade jag med en av mina favoritkollegor, som lite småfnissande konstaterade att jag gillade att provocera.

Det håller inte jag med om. Eller jo, men inte på det sätt han menade.

Vad jag gör med min kropp,  handlar aldrig om att provocera. Det vore förödande för mig om jag gjorde något med min kropp (min borg, mitt hem, mitt jag) för att andra ska reagera på det. Andra kanske klarar det, men jag kan inte göra något med mig själv för andras skulle utan att reagera negativt på det.

Jag kan köpa att jag trivs med att få människor att tänka, att vara ett mindfuck, att visa på fördomar och förutfattade meningar med syfte att slå hål på dem.

Men jag provocerar aldrig. Jag har ingen som helst längtan efter att göra folk irriterade eller äcklade, eller chockade. Däremot har jag upptäckt att det finns tendenser hos de allra flesta att vilja bli äcklade, fascinerade och chockade. Att med skräckfylld förtjusning be mig att vifta med tungspetsarna eller se mig vända implantaten upp och ner. Kollegor som kommer springande från andra avdelningar för att de hört att jag gjort något fullständigt galet. Eller nästan tvångsmässigt repetera att de verkligen inte förstår.

Jag begär inte att någon ska förstå, eller tycka att det är snyggt. Jag begär inte ens att folk ska visa allmänt hyfs, för det vet jag att de inte kan, och det bristen på det kan faktiskt vara väldigt roligt. Jag begär i stort sett ingenting av min omgivning. Och eftersom jag faktiskt inte begär, eller önskar, att de ska bli chockade, äcklade eller förvirrade, så är det ganska uppenbart att jag inte ute efter att provocera!

På (br)östfronten.

Just ja...jag har fått svaret på min remiss till plastikkirurg. Jag väger lite för mycket. Så jag ska till VC och få hjälp med viktminskning och jag ska också ringa min reumatolog och fråga om ev. läkarintyg för undantag. Jag måste ändå ringa dit för jag har så sjukt ont i alla leder.

Exakt på pricken.

Från: http://blogg.svd.se/idagbloggen?id=19845


Man bör komma ihåg att den stora massan av folk som tatuerar sig är mediokra människor med lågt IQ utan talang som tittar på TV 3 timmar om dagen och läser Expressen

Jag känner igen mig till punkt och pricka.

Livet läker

En request på bloggämne var läktider för olika mods, så jag kör väl på det.

En mer utförlig redogörelse för hur det var att klyva tungan finns under december -09 och januari -10.

Kort sagt så kan jag säga att jag har sällan haft problem med tatueringarna. De kliar, fjällar och sen läker de. De som krånglat är vänster lår som en kompis gjorde (inte särskilt bra), då det blev mycket ärrvävnad och svullnad, och höger vad - som är nästan helt i rött. Rött är en knepig färg och många har problem med den.

De flesta tatueringar har läkt på 7-14 dagar.

Piercingarna är ju väldigt olika men så här var det ungefär, om jag minns rätt:

Tungan - läkte fort men gjorde extremt ont första veckan (här talar jag alltså om en tungpiercing). Det var faktiskt lika jobbigt som när jag delat den. Den svullnade till minst dubbel storlek och gjorde ont ont ont hela tiden.

Broskpiercings i örat - c:a fyra månader förrutom conchen som tog två år(!!!) Skulle aldrig pierca conch igen, håller på att töja höger och ska puncha vänster. Töjning har dock aldrig varit något problem.

Örsnibbar - Har tre stycken (hål, inte snibbar ;)). Alla tagna på studio och extremt lättläkta, kanske fyra veckor. Nu ligger de på 24, 22 och 5 mm. Har nästan inte haft några problem med töjningen, det har gjort lite ont ibland och en gång fick jag en smäll på örat strax efter en töjning så det svullnade upp. Nu mår örat bra igen.

Septum - Första gången jag tog den läkte den aldrig, men då mådde jag inte vidare bra psykiskt. Andra gången gick mycket bättre, det läkte väl på 6 veckor ungefär. Det har aldrig varit problem med att töja, det gör ont men går över fort.

Näsvinge - Se ovan. Första gången tog det lååång tid, jag fick lite keloid och sår som vägrade läka. Till slut läkte den och sen dess har jag inte haft några problem. Andra näsvingen var piece of cake (men fan vad ONT det gjorde, hade hunnit förtränga det sen sist:P)

Alla typer av läppiercing - Svullnat upp rätt mycket några dagar, minimalt med smärta, lite spänt. Läkt på 4-6 veckor. Jag har haft Mouche, Medusa, Labret och vertikal labret.
Labreten tog jag ut för att den skavde på tänderna, Mouche och vertikal för att jag helt enkelt tröttnade och Medusan för att den vägrade sluta svullna och bilda keloid. (buhu buhu, den är verkligen så snygg annars).

Navel - Var jättelänge sen jag hade. Började med att pierca själv två gånger och sen på studio två eller tre gånger. Det har aldrig funkat utan bara blivit infektioner och mindre irritationer. Sen migrerar smycket. Synd för det är en snygg piercing.

Bröstvårtor - Första gången läkte den inte, dessutom satt den snett trots att jag piercat mig på East street hos en gästarbetare. Nu funkar det bättre, men de har aldrig slutat att vätska sig en aning så jag tvättar med koksalt på sprayflaska varje dag. Har töjt dem två gånger och den gör ont, spänner som fan i någon timme och sen går det över. Har 3.2 nu och ska upp till 5 kanske? Men jag avvaktar bröstoperationen först.

Ögonbryn - Se navel. Tyvärr exakt samma problem, förrutom att jag aldrig försökt pierca ögonbrynet själv. Det funkar inte, och det är synd för det är en av mina favoritpiercings. Jag har försökt två gånger och båda gångerna har den migrerat.

Intimpiercing - Extremt lättläkt. 2-3 dagar kanske? Det gjorde ont, men det mest intressanta är att kroppen reagerar med flyktbeteende när något skadar fortplantningsorganen, och försöker springa därifrån. Mina ben började springa på britsen. Tur att piercaren hade varnat.

(Nu finns det säkert dem som inte tycker att det är lämpligt att berätta om sina intimpiercings. Då vill jag bara hälsa dem att det inte är särskilt kul att lyssna på hur de sprack eller inte sprack på sina förlossningar alt. om de snittades eller inte.)

Det var nog all metall. Får återkomma om jag glömt nåt.

Implantaten läkte ganska snabbt, 7-10 dagar tror jag. Dock såg de rätt hemska ut i början, särskilt de första jag gjorde. Som stora blodblåsor omgivna av kirurgtejp. Dagen efter jag hade gjort dem åkte jag på facklig grundkurs med en massa människor jag inte kände. Samtidigt blev det JÄTTEvarmt och jag hade bara en stickad tröja som var långärmad. Det var inte kul. :P

Nu kommer jag inte på mer att skriva så ni får fråga om ni vill veta mer.

Tänk att...







tounge split tungklyvning tungsplit delad tunga

Tänk att det är åtta månader sen jag äntligen delade tungan, efter flera års betänketid.

OBS: Jag delade den inte med klosaxen på bilden. Jag gick till Calm.

Kommande mods.

Töja septum till 4 mm - 6/9
Tatuera mig på Female Tattoo konvention - 29-31/10
Ev. skalpellera öronen upp till 30 mm.

Dagens freak

Matkö på jobbet:

- Höhö, bor du ihop med en tatuerare eller?

(Ööh nej. Om man vill kommentera att jag har tatueringar så är det väl bättre att säga det. Så kan jag börja kommentera folks fula skor och taskiga klädsmak.)


Vänster arm

Tattoo bach notlinjer toccata och fuga

Lite suddig, ska se om jag hittar någon bättre.

Ink not mink

Här är bilden till kampanjen "Ink, not mink" som körs i Norge just nu.



Poppy fick också vara med på ett hörn. :)

På begäran



Symbolen för polyamori



Mabari-krigaren Zam Wessels emblem från Star wars II - håller just nu på att bygga ut det med andra motiv ur star wars.



Mina rosor



Höger överarm. Jag har fixat till den lite med stjärnor och taggtråd runt hjärtat.



Tycka-synd-om-sig-själv-tatuering som jag gjorde när jag kände mig fånge i min skruttiga kropp och taskiga psyke.

tattoo egyptisk katt mau tatuering

Tatueringar

Försöker lägga upp bilder på tatueringar men det verkar inte gå att ladda upp bilder just nu. Vi börjar med min ryggtavla iaf.

Daphne Apollon Ovidius tattoo full back tattoo

Daphne som jagas av Apollon och förvandlar sig till ett lagerträd för att komma undan.

En tanke

Nu har jag hört samma sak flera gånger på kort tid. Att man har tatueringar för att andra ska titta på en. Det stämmer inte, jag har inte tatuerat mig för att folk ska stirra. Jag förstår att det är en konsekvens och jag har inget emot det - men det är inte orsaken.

Jag tatuerar mig för att jag vill ha vackra bilder på min kropp.

Tidigare inlägg
RSS 2.0